Regeringens öppna skyttemål

Det har inte varit en bra höst för den stackars regeringen. Efter ett valresultat som var antagligen annorlunda proportionerat efter vad de ville ha fick de den otacksamma uppgiften att beblanda sin egen politik med någon annans utan att ”någon annan” skulle behöva ta ansvar för den i form av ministerposter. Denna otur – som ständigt skylls på de rödgröna – har fortsatt allteftersom levnadskostnader och elpriser har höjts.

Detta har resulterat både i konstiga uttalanden att man inte får citera varandra på grund av tredje advent, ett engagemang om vem som får vara Lucia värdigt det fånigaste tonårsdrama och här i Stockholm har Kristoffer Tamsons lagt energi på att kritisera de rödgröna för ett problem han själv skapat. I övrigt har regeringen varit förvånansvärt tyst om inte möjlighet funnits att skylla det man får kritik för på den tidigare rödgröna regeringen.

De flesta regeringar som befinner sig i den här situationen skulle velat greppa varje halmstrå de kunde för att visa handlingskraft, uppfylla vallöften och lugna sina kärnväljare. Det konstiga är att de inte verkar ha tänkt på den mest uppenbara lösningen. Det är en fråga som de just nu äger helt och hållet, som sträcker sig över partilojalitet hos de som påverkas, det finns redan Riksdagsbeslut för dem och en klart stöd hos Regeringen. Det skulle vara att lösa ett problem som i två årtionden stuckit i ögonen på Sveriges växande skara av sportskyttar.

Jag talar givetvis om den irritation som är femårslicenserna. Förutom att vara en menlös börda på Sportskyttar och Jägare så bidrar det kraftigt till att öka bördan på den redan hårt ansatta tillståndsavdelningen hos Polisen. Innehav av vapen i Sverige är redan idag bundet till klubbmedlemskap och då blir att förnya licensen var femte år en menlös pappersexercis vars enda bedrift är att man i bästa fall inte kan köpa ammunition och i värsta fall blir misstänkt för vapenbrott för att man inte skickat in sin ansökan mer än en månad i förväg.

Man behöver inte ens stanna där. Det finns massor av saker på skyttars önskelistor som man skulle kunna ta hand om samtidigt. Vapengarderoben, nya direktiv för licenshanteringen tillsvidare (att helt flytta den till ny myndighet förstår jag kan ta tid), prioritera funktion över form, implementera Vapendirektivet på minimumnivå samt hitta en bra lösning för blyförbudet nära våtmark. Vill man vara riktigt generösa kan man jämställa pistolkaliberskarbiner med pistoler och tillåta att söka på dem under samma förutsättningar som för pistol vilket säkerligen skulle öka yrkesmässig förmåga för Poliser som skulle kunna träna med förstärkningsvapen på fritiden.

Det finns kort och gott väldigt mycket fett valfläsk som Regeringen har all möjlighet att tillaga på ett tilltalande vis och sedan dela ut både till de som röstade på dem och de som inte gjorde det och det skulle åtminstone mildra kritiken något – den som står på skyttebanan twittrar om sina träffbilder eller brist därav; inte om sina elräkningar.

Det roliga är att Socialdemokraterna förstod detta. De införde lättade krav för ljuddämpare som var lika mycket att visa att man gjort något som det var en åtgärd som gjorde det lättare för personer som ville ha en till sitt vapen. Det gjorde inte ens något skillnad på om det var för nöje, för behov eller för jakt – passar ljuddämparen till vapnet så får du lov att ha en. Här, varsegod, titta vi bryr oss om sportskyttar och jägare. Mildrade det kritiken mot dåvarande regeringen? Inte så värst. Hjälpte det dem att behålla röster för vilka sportskytte och jakt kan tänkas vara viktiga frågor? Mycket möjligt med tanke på Socialdemokraternas ökning i valet.

Det är för mig en gåta att samma partier som faktiskt gjorde en hel del för sportskyttar och jägare i Riksdagen innan de fick regeringsmakten nu helt undviker det öppna mål som är att understödja för den svenska skytterörelsen. Det är vidöppet och ni har bollen så varför springer ni inte mot det?

En kommentar

Lämna ett svar till Arbetslinje, inte Arbetstvång – Jonathan LundkvistAvbryt svar