Jag är inte immun mot reklam. Jag önskar väl någonstans att jag var det men det finns tillfällen då jag faktiskt blivit intresserad av något jag sett i en reklam som jag ändå förutsätter ljuger för mig. Det senaste sådana fallet var när jag och resten av världen med en systemkamera utsattes för Retropias reklam om 3D printade objektivlock som innehöll en återvunnen lins från en gammal engångskamera. Reklamen utlovar annorlunda bilder till ett billigt pris och det kan man nog säga att produkten uppnår; notera dock att ”annorlunda” inte nödvändigtvis är samma sak som positivt.

Alla objektiv är inte identiska då det verkar finnas fler företag som hoppat på trenden. Objektiven kommer i olika versioner; somliga har skal som ser ut som en kaka, andra är pålimmade på plastlock och brännvidden verkar variera mellan 28 och 32mm. Bländaren verkar dock vara fast vid f10 oavsett version. Det väger inte mer än ett vanligt objektivlock och väcker ett visst intresse bland andra fotografer om de lägger märke till det – framför allt om de också sett reklamen som är något svår att undvika.

Till skillnad från fabrikstillverkade objektiv som försöker nå en specifik standard har dessa objektiv olika brister eller egenskaper. Detta är avsiktligt och en del av grejen då man hoppas att dessa defekter ska bidra till att ge bilderna en lite äldre känsla. Mitt eget tenderar att förstärka olika ljus i en rödaktig nyans men levererar övriga färger ungefär lika urtvättat som engångskameran som linsen kommer ifrån. En lite cool effekt är också att de inte sorterar bort solstrålar utan dessa kan också användas för att skapa intressanta effekter.

Det enda sättet du kan alls påverka resultatet är genom ISO och slutartid. Jag har således fått rätt bra övning i att använda slutartid för att justera ljusinsläppet vilket utan tvekan blir fördelaktigt de gånger jag måste röra mig bort från mitt älskade Aperture Priority läge. I övrigt går varken bländaren – låst till f/10 – och fokus över huvud taget inte att påverka. Således blir kompositionen upp till hur du rör dig själv och din kamera – ”Fotograf; förflytta dig” som jag en gång sade till en vän på samma ämne. När det är klart är det bara att ta bilden i vetskap om att du inte kan förändra ett dugg.

Att använda objektivet är därför förvånansvärt befriande. Man vet att bilderna inte kommer bli speciellt skarpa, att de antagligen blir rätt mörka eller rent av suddiga. Den låsta fokusen och bländaren ställer en hel del krav på hur du rör dig och komponerar bilden. Resultatet blir ett objektiv som kan leverera intressanta bilder förutsatt att du är villig att anstränga dig extra. Jag vill återigen betona att ”intressanta” inte nödvändigtvis innebär att de levererar någon som helst kvalité i något annat än i subjektivt konstnärligt tycke. Det sagt så kan jag absolut se användningen för det inom somliga typer av lajv, konstnärligt uttryck, cosplay eller liknande.

I slutändan är jag inte övertygad om att objektivet kommer användas annat än vid väldigt specifika tillfällen. Vet du att du kommer tycka om att använda ett sådant här objektiv eller vill fånga känslan av en kamera från nittiotalet kan prislappen på några hundralappar vara värd det. Vad jag absolut lärt mig är att jag borde öppna upp för att skaffa en RF 35/1.8 eller kanske bara ge upp och skaffa en normalzoom i 2.8. Jag har saknat förmåga till lite mer breda vinklar.