Jag och fasta objektiv har en intressant historia men det sagt har jag inte använt speciellt många av dem. Precis som de flesta andra fotografer talar jag gärna väl om ”Nifty Fifty” närhelst någon letar objektiv men sanningen är att det inte är vad jag föredrar själv. Förstå mig rätt, jag gillar att använda en 50 men jag fotograferade i ett årtionde med APS-C kameror. För mig är det därför en 85:a jag gillar att använda och även om jag övervägde att köpa både objektiven så ledde ett fälttest av Canon RF 50/1.8 till att jag beslöt mig för att 85:an var det jag skulle skaffa först.

Det ledde till nästa problem. Jag ville börja bytet till RF Objektiv men de flesta RF 85:orna är dyra. Jag kan inte riktigt motivera att lägga 35 000 kr på ett objektiv såvida det inte är Canon RF 100-500/4,5-7,1, RF 70-200/2,8 eller RF 24-70/2,8 – det vill säga uppgraderingarna till de mest använda objektiven i min kameraväska. Samtidigt hade jag hört blandade meningar om 85/2 – framför allt kritik mot långsam autofokus. Det vore inte första gången jag skulle haft det problemet, min Tamron 150-600 G2 hade problem att fokusera ordentligt med min EOS RP; problem löstes raskt när jag bytte till R6:an så beslöt mig att ta chansen till det nätta priset av 6200 kr på Scandinavian Photo – i skrivande stund uppe i 8500 kr pga inflationen.

Det andra skälet till att jag var nyfiken på RF 85/2 Macro finns i namnet. Jag har länge velat ha förmågan att ta Makrobilder men inte kunnat motivera kostnaden. Jag såg i objektivet en bra chans att få båda delarna utan att behöva lägga ner en diger summa på en RF 100/2.8 Macro. Jag tvivlar inte på att det senare objektivet är bättre för den uppgiften men jag har inget emot ett objektiv som kan göra båda delarna – dels porträtt och gatufoto; dels ta de Makrobilder jag emellanåt finner att jag behöver ta både på djur, natur och hobbyprojekt.

Mitt första intryck av objektivet var bra. Jag är bekväm med 85mm som brännvidd sedan tidigare, jag vet ungefär hur jag ska positionera mig för att få de bilder jag vill ha men vad jag fick här var en glugg med en förundransvärd kort närgräns – inte längre än en linjal på närmaste inställningen vilket är mer än tillräckligt. Det ger en förvånansvärd flexibilitet att ta bilder på nära håll samtidigt som brännvidden tillåter att stå på avstånd vid behov.

Inom gatufotografi är 85:an i det närmaste perfekt; den är tillräckligt diskret för att inte dra alltför mycket uppmärksamhet samtidigt som man en bra balans mellan räckvidd och kontext. Bländaren gör det också enkelt att sätta saker i oskärpa för att belysa andra delar av bilden. Om jag vill gå en promenad där jag fotar allteftersom jag går är det här objektivet numera min nya favorit för ändamålet och inte bara för att det är lättare än alternativet – en Tamron 24-70. I den här rollen upplever jag inte att objektivet skulle ha problem med autofokus eller på något vis vara långsamt. Ibland lägger sig inte fokus exakt när man vill ha den men det problemet finner jag hos nästan alla objektiv när R6:an inte har några ögon att fokusera på.

Som porträttglugg skulle jag säga att objektivet är adekvat men inte riktigt en ögonöppnare. Det gör sitt jobb helt okey men dessvärre har jag inte klientens tillstånd att visa upp de bilder som togs då jag testade gluggen för det syftet. Det blir att röra sig lite mer men det gör det inte till ett dåligt alternativ. Det är mindre mångsidigt än mitt Canon EF 70-200 4L men närgränsen och bländaren kompenserar mer än väl för den saken. Samtidigt är enbart en fotosession inte tillräckligt för att dra några större slutsatser.

Nu när jag talat mig så pass väl om närgränsen kanske vi ska tala lite om att objektivet faktiskt har Makro i namnet. Det gör det inte till ett äkta makroobjektiv enligt vissa purister men förstoringsfaktorn ligger på 0,5x. Jag kallar det ”bra nog för pengarna” och makroläget samt närgränsen kan man justera på objektivet. Jag har dock aldrig flyttat läget till 0.5m närgräns; jag har inte känt det behovet under den tid jag har använt objektivet men vill man förhindra den långsammare autofokus som blir resultatet när objektivet ska fokusera på något mycket nära kan det vara en god idé.

Det är här jag måste erkänna mig okunskap med hur ett ”äkta” makroobjektiv känns men det jag upplever att objektivet har två lägen; ett mer normalt läge där den fungerar som vilken annan 85:a som helst och ett läge där makroförmågan gör sig påmind och förstoringen blir uppenbar. När det fungerar så är effekten utmärkt men jag får intrycket att man måste komma nära nog eller låta motivet fylla sökaren tillräckligt för att få den effekten.

Avslutningsvis skulle jag anse mig nöjd med objektivet. Man får en åttiofemma med tillräckligt bra bländarvärde, det är lätt och diskret för gatufoto, man får en möjlighet att ta helt okey Makrobilder och man får allt detta till ett bra pris som inte tömmer plånboken eller skriver upp dig på en lång avbetalning. För egen del tror jag att objektivet kommer att komplettera min nuvarande uppsättning helt okey men jag är inte övertygad att det skulle behålla sin framträdande roll i kameraväskan om jag lade ner en RF 70-200/2.8 i den.

Det sagt så tycker jag inte att det förtjänar de hätska ord jag hört om det; för många fotografer kommer det här vara en kompetent tillgång till kameraväskan, bra på mycket men inte det bästa valet för någon av dem. Är man istället ute efter en bra porträttglugg med lågt bländarvärde eller en äkta makroobjektiv bör man köpa ett sådant men vill man bara ha möjlighet till båda delarna är detta en kompetent kompromiss.