Jonathan

Arbetsplats: Skansen

Jag har varit stamgäst på Skansen under nästan hela den tid som fotografering har varit en hobby för mig. Mitt första årskort införskaffades under 2010 och under en period i mitt liv besökte jag Skansen nästan en gång i veckan; en besökstakt som dessvärre försvann när jag fick mitt första fasta jobb och inte längre förlitade mig på frilansarbete. Jag besöker dock Skansen regelbundet.

Under mina besök hade jag lärt känna personer på Skansens marknadsavdelning och det var så att de sommaren 2020 behövde någon under en begränsad tid för att organisera organisationens nya bildbank. Personen skulle gärna kunna foto och vara bekant med Skansen och min bekant på plats kom att tänka på mig. Då jag dessutom kunde ordna officiellt stöd för en praktikperiod genom Arbetsförmedlingen gick resten smärtfritt och Maria Johansson, Yvonne Nordlind och Simon Lokko ordnade det mesta från Skansens sida. Och det var så jag fann mig själv arbeta med det jag ville jobba med på den plats jag ville jobba på.

Hela upplevelsen var precis vad jag behövde. Jag hade varit långtidsarbetslös efter att jag mobbades ut från Greenpeace och att få meningsfulla arbetsuppgifter i ett team där jag kände att jag bidrog till helheten på marknadsavdelningen var mycket värdefullt för mig och gav mig självsäkerhet i min egen kompetens. Mina arbetsuppgifter var också mycket roliga; alltifrån att hantera bildbanken och olika fotouppdrag till att svara på frågor och tillhandahålla bilder till hembygdsföreningar, skolprojekt och liknande. Jag fick känna att jag hade ansvar och att mitt kunnande togs på allvar. Det var i korthet allt en praktik borde vara.

Jag fick också en bra bild om hur Skansen fungerar – alltifrån att gå runt innan öppning till att besöka olika avdelningar. Jag har fortfarande en hel del filmer med intervjuer med olika personer på Skansen och någon dag ska jag klippa ihop resultatet men varje gång jag försöker tycker jag inte det blir bra nog. En kortfilm om de mer okända delarna och de unika kompetenser som Skansen besitter var tänkt att vara min avskedsgåva till Marknad men min prestationsångest har satt käppar i hjulen för den saken.

Dessvärre måste allt gott komma till slutet. Jag hade oturen att jag började mitt under den värsta tidsperioden i Coronapandemin och detta slog hårt mot Skansen. Av det skälet blev min praktik aldrig en anställning; något som jag har full förståelse för. Jag är glad över att ha haft upplevelsen och det lärde mig saker om mig själv som jag tagit med till min nuvarande arbetsplats och som hjälp mig mycket på den plats där jag nu jobbar.

Det enda som jag ångrar med tidsperioden där var att den helt tog knäcken på min då sju år gamla Canon 7D. Hade jag vetat att kameran inte hade hållit för så intensiv användning så hade jag antagligen köpt en ny innan jag började på Skansen. Det är lite för många bilder jag slängde för att jag inte var nöjd med det rent tekniska i dem; bilder som jag vet med säkerhet att den Canon EOS RP som ersatte kameran skulle klara av utan problem.

Nedan kommer ni se de fyrtio bilder jag valde ut som mest representativa för praktiken där jag inte kunde låta bli att välja de mest uppmärksammade först.

Ett besök i målarverkstaden visade en av de kända stora dalahästarna som förut stod på Orsakullen. Idag har de bytt plats efter att helt restaurerats på målarverkstaden. Att måla en så detaljrik sak som en dalahäst i större skala var enligt konstnären ”utmanande” vilket jag inte har några problem alls att tro på.
Ett av de roligare fotouppdragen jag fick handlade om att ta bilder inför öppnandet av käpphästbanan. Utmaningen i att ta bra bilder på käpphästar löste sig delvis med hjälp av statister som red banan och som jag tog bilder på men också genom att placera ut käpphästarna vid olika platser och hus på Skansen.
En av de stora fördelarna med att jobba på Skansen var att väderleken på morgonen ofta var sådan man sällan eller aldrig såg på Skansen som gäst. Detta är extra tydligt i den här höstbilden på Orsakullen med Seglora Kyrka i bakgrunden och hela platsen upphöjd i dimma med enbart påfågeln nära nog för att vara tydlig.
Seglora Kyrka är alltid fotogenisk och är ett tacksamt fotoobjekt oavsett årstid. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar kyrkan bäst på sommaren eller vintern.
Flaghissningen utanför Väla Skola om morgonen bör inte missas; en påminnelse om då skolgången var lite mer strukturerad än idag.
Inramningen i bilden med skomakarstugan till vänster och krukmakarverkstaden i fokus är en intressant vinkel som framhäver den grönska som finns i Stadskvarteren med tobaken som sticker fram bakom staketet, blommorna framför verkstaden, Träden uppe till höger och gräset nere till höger i bilden.
En något annorlunda vinkel på Seglora Kyrka. Det är inte ofta man får chansen att stå och titta ner på byggnaden som ser väldigt liten ut från Bredablick men det var omöjligt att inte ta en bild och dela med mig av perspektivet.
Skogaholms Herrgård är en imponerande byggnad, desto mer sedd rakt framifrån.
Det är fascinerande hur mycket arbete som sker på Skansen året runt och hur mycket som görs enligt gamla metoder. Det är därför inte konstigt att Skansen samlar många unika kompentenser bland sin personal.
Den här bildens syfte var att efterlikna en gammal bild för att visa då och nu varpå det blev viktigt att få vinkeln så rätt som möjligt. I slutändan tycker jag att resultatet blev nära nog men det tog några försök att nå dit.
Av alla ställen på Skansen där man kan äta lunch så var Stora Gungan mitt favoritställe. Köttbullarna med sås, potatis och rårörda lingon är en fantastisk lunch som jag unnade mig när jag kunde, ofta när vänner kom förbi.
Även om den här bilden inte riktigt blev tekniskt bra så tycker jag ändå om kontrasterna – alltifrån Skansens lugna mörker med en spegelblank reflektion i vattenytan till storstadens ljus och jäkt som lyser igenom i bilden.
Jag gjorde en poäng av att veta vilka djur som precis fått ungar och det intresset var inte enbart professionellt. Ofta var det trevligt att efter att ha svarat på någon fråga tipsa om några söta djurungar men jag brukade ofta spara informationen för eget bruk och sedan spendera en hel del tid med att titta på djuren när de sprang omkring.
Detta gällde alla djuren; Björnungarna var givetvis bland de mer populära och absolut de mest fotogeniska eftersom de har sådana tydliga uttryck och dessutom fluffiga och söta. Det sagt, det är viktigt att som fotograf inte förmänskliga djuren och dess uttryck alltför mycket utan att hitta balansen mellan söthet och vildmark.
Den här kalven var en som jag följde under flera dagar och under fototillfället är den bara några dagar gammal. Jag tog ofta en tur upp för att se hur den växte eller bara för att titta på hur den umgicks med sin mor. Detta ledde till några mycket roliga bilder på när den låg och sov men den här sparades när någon kommenterade att många mödrar säkert kunde relatera till den.
Jag brukar skoja att Lodjuren är minst lika morgontrötta som jag själv men i själva verket är ett gäspande kattdjur ofta ett tecken på att de känner sig avslappnade och vem kan klandra dem? Det måste vara mysigt att bara ta en paus och ha en helt egen trädgren bara för sig själv. Det är för övrigt intressant hur svåra de kan vara att få syn på uppe i träden även när man vet vart man ska titta.
Det här är en av de bilderna där jag tycker kompositionen är rätt men inte riktigt ljuset men de jag litar på mest att bedöma mina bilder håller inte med. I slutändan får ni själva avgöra om ni tycker det är konstnärligt eller ej att låta getens vita päls smälta in i den tillika ljusa bakgrunden.
Som jag skrev tidigare är det enkelt att tillskriva björnarna nästan mänskliga egenskaper vilket man egentligen inte borde ge dem men det finns något sympatiskt i att bara vilja vila men att hålla på att glida ner från viloplatsen.
Den här bilden visar delvis Skansens tobaksodling vilket tydligen är något vi brukade odla i Sverige en gång i tiden men också de höns som gillar att ströva omkring i den efter mat. Det är en skarp kontrast trots att de båda sakerna hör hemma tillsammans.
Det finns en hel del historier och anekdoter om Skånegässen och det är viktigt att veta att man inte ska bråka med dem. De är vaktdjur och kommer vakta mot allt de anser störa dem; vare sig det är personal eller besökare och den som går för nära blir ofta bortjagad. Detta blir ofta tydligt när de hänger på gräsmattan kring Väla Skola vilket till slut ledde till att en stolpe i en tipsrunda behövde flyttas för att besökarna skulle kunna läsa den första frågan.
En av de bästa bilderna i mitt tycke som störs lite av Canon 7Ds karikatyriska brus. Dessa kaniner från Lill-Skansen blev oerhört nyfikna när de hörde klicket från kameran och stack upp huvudet; Tripp Trapp Trull liknelsen var uppenbar.
Vill inte du också bara slappna av med ett äpple efter badet ibland?
Baltic Sea Science Center är alltid en upplevelse och desto mer underhållande på Alla Helgonahelgen när personalen dekorerade de olika Akvarierna och fiskarna drog full fördel av de nya gömställena.
Lodjuren är inte bara uppe i träden när de känner sig lugna och trötta; allt som oftast är de i träden för att de vill hålla koll på saker och ting vilket inkluderar Skansens anställda och gäster som de vill möta i jämnhöjd.
Vi återkommer till björnungarna och deras uttryck. Allt jag kan säga om det har jag redan skrivit ovan men det är inte ett motiv jag lär lessna på.
Normalt när jag fotograferar Vildsvinen så brukar det vara när de har ungar som ränner omkring i hägnet men just här såg de så nöjda ut i sommarsolen att det var omöjligt att inte dokumentera dem på sin egen leriga beach 2020.
En av de första bilderna jag tog under praktiken då jag passerade vagnhägnet och valparna låg i en liten hög. När jag kom så vände de sig om för att se vad som hände vilket ledde till ovanstående bild som jag är extremt nöjd med.
Ett klassiskt porträtt av en björn. Foton på det extraordinära och ovanliga är bra men får man inte glömma grunderna.
Roslagsfåren var ett intressant möte och jag är övertygad om att de är en hundras. En av de svenska lantraserna så är de mycket sociala och snälla till den grad att de var svåra att fota; de ville bara komma nära och bli klappade och kela.
Skånegässens Patrull. Som jag nämnde så bråkar man inte med de här djuren och det är tydligt när de inleder morgonen med att i samlad trupp spana på området kring Skånegården för att se om deras rivaler de vitkindade gässen är i området. .
I byggskrevorna på Skansen-Akvariet finns det förvånansvärt mycket småfåglar som tar en paus efter jakten på mat i de lokala buskarna.
Järven och dess stora tassar är alltid värd min tid, framför allt som bevis när folk säger att de inte existerar. Med tanke på att de i skrivande stund precis flyttat till ett nytt hägn är det tveksamt om de kommer synas mera.
Lodjuren är lika sociala med varandra som många andra kattdjur och ibland kan de hittas ihoprullade eller liggandes tätt intill varandra. Det kan också leda till menande blickar om man inte har frukost med sig.
Fjällnära Ko-Kalv. Försök säga det fem gånger snabbt! De växer fort men är ändå lika söta när de hänger runt hägnet tillsammans med sina föräldrar och undrar vad Getterna och Gästerna håller på med.
Bageriet var ett av mina första fotouppdrag. De bilder Marknad hade var gamla och jag var fortfarande väldigt osäker på min egen förmåga att leverera bilderna. Som tur är var Ken mycket enkel att arbeta med och jag blev nöjd med bilderna även om jag blir sugen på bullar varje gång jag ser den här bilden. Kan inte sätta fingret på varför.
Det ligger förvånansvärt mycket arbete i att se till att dräkterna passar de som ska bära dem och att de är korrekta i de kulturhistoriska sammanhang där de ska bäras. Somliga platser är mer populära än andra – Dalarna har flera hyllor av olika kläder uppdelade efter orter medans andra landskap bara har några få hyllor. Detta är ofta resultatet av vilka hus som finns på Skansen men också hur levande traditionen att bära äldre kläder är. På bilden syns en Smålandsdräkt för mer allvarliga högtider.
Att sätta dräkterna i ett bildmässigt sammanhang var en utmaning men ofta mycket roligt. Som den här bilden där en bondmora tittar ut över hagen. Ibland behöver sammanhanget inte vara mer än så.
Första gången jag såg en Dykare inne i Akvariet på Baltic Sea Science Center blev jag uppriktigt förvånad men det är på det viset de rengör insidan av akvariet. Det var något jag uppmärksammade till graden att jag klippte ihop en kortfilm om saken.
Flagghissningen på Väla Skola är inte den enda flagga som hissas på området. Flagghissningen på Bredablick är den mest uppmärksammade och den jag såg till att följa med på några gånger men det är värmande att se hur allvarligt personalen tar på traditionen och att allt kring den sker korrekt.
En ovanligare bild där personalen hamnar på bild tillsammans med djuren – i det här fallet mina eviga favoriter Gråsälarna och det här är en av flera metoder som används. Återigen kan vi se min förkärlek för uttryck i bilderna; nöjdheten hos sälen som får mat och avundsjukan hos Sälen som kommer få nästa fisk.

En kommentar

  1. […] mitt intresse för fotografi under några år då jag helt enkelt använde det jag hade gjorde att till slut hade jag använt min Canon 7D i sju år tills den dog efter min praktik på Skansen. Jag ska inte dölja fakta på den här punkten – när jag i Januari 2021 letade efter ett ny […]

    Svara

Lämna ett svar till Minnen av Canon EOS RP – Jonathan LundkvistAvbryt svar