När Fotografer skall tipsa andra fotografer om vilka objektiv som är obligatoriska i varje fotoväska så brukar ofta ”Nifty Fifty” – 50mm fast objektiv i 1.8 eller lägre – nämnas som den främsta kandidaten; ibland med viss konkurrens av motsvarande objektiv i 85mm om man fotograferar i fullformat. Det är båda två snabba fasta objektiv som gör ett bra jobb med att ta vettiga bilder både i fullformat och croppad sensor.

Det finns dock ett annat alternativ som ofta nämns och det är 70-200 vilket tillsammans med 50mm och 24-70 verkar vara en av de där magiska brännvidderna som alla kameramärken tillhandahåller- antingen i bländare 2.8 eller 4. Det är helt enkelt en perfekt kombination av brännvidd, längd och vikt. De har också på fotoforum en viss förmåga att spåra ur diskussioner där nybörjare ständigt får höra att vad de behöver är en 70-200/2.8 trots att de tydligt angett att de inte har budgeten för en dylik och det kanske inte ens stämmer med vad som fungerar bäst för dem.

Mitt första seriösa telezoomobjektiv till min första Canon var en 70-200 (eller 113-324 som det blir på croppad sensor) var en Canon EF 70-200 4L USM men den ersattes tre år senare av Canons 100-400 i min jakt på brännvidd. Att införskaffa det bättre objektivet ångrar jag inte; det hängde med mig i tio år men jag borde inte varit så snabb att avfärda mitt gamla för det.

En tillfällighet tillät mig dock att rätta till det misstaget. Efter ungefär ett år med min Canon EOS RP så fick jag möjligheten att köpa två objektiv av en bekant och ett av dem var ett Canon EF 70-200 4L IS USM. Vid den här tidpunkten var jag mindre nöjd med hur jag hade svårt att följa springande hundar med min 100-400 och tänkte att jag behövde ett lättare och snabbare objektiv för jobbet. Att jag hade det visade sig vara en skänk från ovan då jag befann mig Gran Canaria och mitt Tamron 150-600 G2 lirade illa med RPs autofokus och jag skulle fotografera delfiner. Det ledde till att jag inte fick några bra bilder alls trots utmärkt läge. Under min andra tur ut på havet hade jag lärt mig och fäst mitt 70-200 på kameran och tog bilder som jag anser är bland mina mest unika och minnesvärda jag tagit.

Objektivet visade sig också fullständigt utklassa det Canon EF 85/1.8 jag hade i min kameraväska vilket ledde till att jag sålde det trots att jag gillar 85mm som brännvidd för en lång rad aktiviteter. Resultaten inom framför allt porträtt gjorde att jag inte såg någon poäng att ha kvar 85:an; 70-200 var helt enkelt bättre på allt. Trots alla dessa lärdomar så tvekade jag lite om jag behövde ha kvar det; sedan jag skaffade min R6 så har jag inte haft problem med autofokus på min Tamron. I slutändan bestämde jag att det var bättre att lära av tidigare erfarenheter så jag har alltjämt kvar det i kameraväskan.

Jag har dock ambitionen att börja fasa ut mina objektiv till RF-Serien över tid vilket görs lite knepigare av att dessa på grund av inflation och andra orsaker ökat drastiskt i pris. Skämtsamt tweetade jag ut ”google hur tjänar man 25 000 kr utan att begå ett brott” och en bild på ett begagnat Canon RF 70-200/2.8. Som svar fick jag vittnesmål om hur uppskattat objektivet var; en person ansåg objektivet vara så pass bra att han var djupt frestad att Swisha mig pengarna bara för att ”få leva ut glädjen en gång till” som om jag ”vore hans lilla konståkningsbarn”.

Jag hade dock turen att objektivet befann sig i ägo hos en bekant som inte behövde det under en vecka så jag fick möjligheten att låna det under tiden. Vid den här perioden hade dock min intensiva vilja att vilja ha ett gått över vilket jag är tacksam över, det har fått mig att ge objektivet en lite mer nyanserad blick än vad jag nog annars skulle ha gett det.

Det kan vara värt att påminna sig själv att man inte alltid behöver det dyraste; det bästa för en själv kan lika gärna vara något annat som är i linje med ens behov. RF 70-200/2.8 är visserligen ett mycket bra objektiv men det är också överkurs såvida inte du sysslar med att fota saker längre bort i dåligt ljus. Med tanke på att man kan köpa alltifrån begagnade EF Objektiv för en vettig slant till att köpa splitternytt för tiotusentals kronor så finns det en 70-200 för alla. Jag misstänker personligen att om jag ersätter min EF blir det med en RF 70-200/4L istället; jag är osäker på om några ytterligare steg i bländaren är värt det för mig; I alla fall om bildkvalitén och autofokus ligger på samma nivå.

Objektivets design ställer också till det lite. EF versionen är i det närmaste perfekt designade i att de är lätta, inte alltför långa och har en intern zoom. RF varianten är något bredare, kortare men har en zoom som expanderar från objektivet och jag hade rent personligen sett att objektivets längd var konstant även om det innebär att objektivet skulle blivit större. Det inte bara ser bättre ut utan man vet också exakt hur mycket utrymme man har att röra sig med när man tar bilder.

Det är helt enkelt väldigt lätt att gilla det här objektivet men det är här jag måste lägga in brasklappen att de omständigheter jag prövat det i är omständigheter där de flesta objektiv skulle klarat sig väl. Jag har därför avsiktligen tagit många bilder med f/2.8 för att se om jag får ut något av det som jag annars inte skulle ha fått. På bilden med den förfrusna växten kan man tydligt se hur den knivskarpa fokusen på växten gjort bilden bättre – vattendropparna hamnar i oskärpa. På bilden på paret ovan tycker jag det har underlättat med att få ett djup i bilden som att bildens motiv står ut mycket mer trots att det är förlagt till sidan. Huruvida jag hade fått lika bra resultat med f/4 låter jag vara osagt.

Insikten om att jag nog inte behöver lägga pengar på en RF 70-200/2.8 var nyttig för mig och ett bra argument till att man alltid ska – om möjligt – låna objektiv innan man bestämmer sig för om man behöver köpa dem eller inte; framför allt om man fotograferar på en budget. Jag tycker inte illa om objektivet för det; det är ett utmärkt objektiv och väldigt trevligt som promenadobjektiv men det är inte objektivet jag behöver härnäst. Den äran går nog till RF 100/2.8 Macro IS USM och när det kommer att på allvar börja ersätta mina EF objektiv så lär nog min gamla arbetshäst Tamron 24-70 ersättas innan jag känner ett behov av en ny 70-200, framför allt om objektivpriserna kommer fortsätta se ut som de gör.