Jag är den första att säga att jag inte är ute på skyttebanan lika ofta som jag vill. Det är för att min ambition är att träna åtminstone en gång i veckan och det går inte alltid. Av det skälet blir det oftast två gånger i månaden när allt annat klaffar. Jag har en bra klubb där skjuttiderna tillåter mig att komma iväg när det passar mig och vi har tillgång till skjutlokaler både inomhus och utomhus. Det finns få saker som är så trevligt att mot vårkanten eller i sommarvärmen stå på utomhusbanan och öva skytte eller introducera en vän till sporten. Med tanke på att jag ofta producerar videos från träning, introduktioner och de tävlingar jag kommer iväg på så skulle nog de flesta kalla mig för en relativt aktiv sportskytt.

Problemet är att livet ibland kommer i vägen. Pandemin begränsade skyttet genom att ställa in tävlingar och göra det omöjligt att träna inomhus. Även nu när pandemin har tagit slut så stöter jag på patrull, jag har haft två stora ändringar i mitt liv under hösten. Det ena är att jag flyttade, det andra är jag sökte och fick ett nytt jobb. Normalt inte ett problem alls förutom det faktum att det är dags att återigen söka licens på min H&K P30L.

För er som inte är insatta i sportskytte så låter det kanske vettigt att sportskyttar i dagsläget bara får licens på fem år i stöten. Det är en av de sakerna i svensk vapenlagstiftning som när man hör den låter vettig men som när man tittar lite närmare upptäcker alla problem med.

Femårslicenserna eller som det formellt heter förnyelse av tillstånd till innehav av skjutvapen är en relativt ny företeelse inom Skyttesporten. Tanken bakom att tidsbegränsa tillstånden är att man inte vill ge ut livstidslicenser till personer som är nya inom skyttesporten utan istället låta dessa förnya sina tillstånd var femte år – därav smeknamnet femårslicenser. Tanken är att skyttar ska bevisa att de fortfarande är aktiva inom Skytte för att få behålla tillståndet att fortsätta inneha de vapen som de har köpt och som de äger.

Även om idén är skapad med goda avsikter så är systemet oflexibelt och tar ingen hänsyn till livets omständigheter. Det spelar ingen roll om du inte skjutit för du slutat eller om du blivit sjuk, haft mycket att göra som skapat ett tillfälligt glapp eller något annat som hindrar dig från att ta dig till skjutbanan. Det är lätt att säga att en person bör ta sig tiden men under pandemin stängdes många skjuthallar på grund av smittorisken vilket lämnade många personer helt utan träningsmöjligheter; ett krav för att kunna skicka in en förnyelse till Polisen.

Det hela gjordes inte bättre av att Polisen inte gav några som helst dispenser under Pandemin. Så kontentan är att om dina livsförhållanden ändrats drastiskt på senare tid av skäl du inte kan rå för så finns risken att du förlorar ett eller flera av dina vapen; vapen som kan kosta allt mellan fem och tjugofemtusen kronor – ibland mer.

Det andra problemet är tiden det tar att få licens och det är ett pågående problem. Skyttesport växer i Sverige; det är fler klubbar, fler skyttar, fler skyttebanor, fler grenar och därför också fler vapen. Det innebär att licensenheten blir överbelastad med ansökningar (ibland komplicerade sådana) och den här situationen har existerat i flera år till den grad att väntetiden i många regioner är flera månader och i värsta fall upp till ett år. Detta har skapat problem för vapenhandlare som tvingas ligga ute med pengar; pengar de aldrig får om licensen skulle bli nekad (vilket ibland görs utan lagstöd) och det är en arbetsbörda som skulle minska om vapentillståndet inte skulle vara tidsbegränsat.

Även om din licens automatiskt förlängs under den tid som du söker tills dess att du fått ett svar så vägrar handlare sälja ammunition till dig och det med rätta; de kan inte sälja till någon som uppvisar en utgången licens. Det var något jag fick erfara förra gången jag sökte tillstånd och min ansökan var inskickad två månader i förväg. Med tanke på att Polismyndigheten rekommenderar fyra veckor minst så tror jag rent personligen på att vara ute i god tid och trots det fick jag inte något besked tills en månad efter att min licens gått ut.

Om man sedan lägger till att många av de ansökningar som Polisen får hantera antagligen är förnyelser av vapenlicens så inser man att skrotande av femårslicenserna skulle lösa mer en ett problem. Faktum är att oppositionen har i riksdagen tre gånger genomdrivit beslut om att licensformen skall skrotas men Regeringen har vägrat agera på den bestämda uppmaningen utan att ange något som helst skäl för denna brist på handling.

Att se till att kravet på aktivitet efterlevs är viktigt men det uppväger inte de negativa konsekvenser som Femårslicenserna ger; framför allt inte då klubbarnas sociala kontroll av sina medlemmar redan är stark nog och de som slutar allt som oftast säljer av sina vapen innan det blir aktuellt att söka förnyelse av tillståndet – att sälja vapen och vapenskåp brukar ofta inte vara en svår sak och ger allt som oftast större delen av investeringen tillbaka.

Av det skälet kan jag bara hoppas att den regering som tillträder efter höstens val agerar på Riksdagens rekommendation och förpassar just den här regeln till listan över lagar och förordningar som inte längre gäller i Konungariket Sverige.