En fråga jag får emellanåt – främst via Sociala Medier – är huruvida jag tycker en bild är bra och det är en förvånansvärt komplicerad fråga. Inte bara för att fotografering är konst och det innebär att vem / vad / hur spelar förvånansvärt stor roll – som när ingen köpte Banksys konst när den erbjöds för 500 kr av en person på gatan. Detta innebär att ett fotografi som inte faller under mitt resonemang absolut kan räknas som en bra bild av en lång experter och konstkritiker.
Det är så konst är helt enkelt. Subjektivt.
Därför vill jag poängtera att det jag berättar här min egen åsikt och de riktlinjer jag själv går efter. I min mening finns det tre värden man kan bedöma. Det första är bildens tekniska kvalité och det andra är motivet. Det tredje är vinkeln. Alla tre kompletterar varandra men jag tycker ändå att det förstnämnda – den tekniska kvalitén – är det viktigare. Det kan förstärka ett bra motiv eller göra ett alldagligt motiv bättre eller mer intressant. Samtidigt så är det motivet som oftast ger bilden dess existensberättigande men detta kan även göras genom att justera vinkeln – att bilden får dig att se något på ett annat sätt. Jag skulle nästan gå så långt att säga att du kan komma undan med två av tre men en av dem bör vara att bilden är tekniskt kompetent. Så vad avses?
FOTOTEKNIK ELLER ALLA DE DÄR KAMERAINSTÄLLNINGARNA
Fototeknik – det som skapar den tekniska kvalitén – är i korthet att se till att bilden är skarp, har rätt färger och liknande. Det är också i min mening det enda icke-subjektiva du kan lära ut och därför det enda du kan betala pengar för utan att påtryckas någon annans subjektiva mening. Den här kategorin innebär att du är förtrogen med din kamera, vilket gäller framför allt systemkameror som sällan har lika bra förskapade lägen som te x en mobilkamera men som presterar bättre om man är förberedd på vilken sorts situation man kommer möta. Kort sagt så finns det en vetenskap till fotografikonsten och det är en vetenskap man bör kunna behärska.
Det innebär inte att varje bild måste vara knivskarp och ha perfekta färger; det innebär att du ska veta hur du ska göra för att få den effekt du vill ha. Om du – liksom jag – gärna har skarpa bilder med korrekta färger och inte får det så bör du veta hur du ska göra för att korrigera det till nästa bild du tar; likaså om du tvärtom vill ha en mörk eller suddig bild. Fotografiet skall således bli som avsett. Detta innebär också att man utgår ifrån att ens skärm är rätt inställd för att inte tala om att ta hänsyn till vilken upplösning bilden främst skall användas till. Det som ser bra ut på en mobiltelefon ser inte nödvändigtvis bra ut på en storbilds-tv. Misstag händer. Bilder blir inte alltid som avsett. Ibland blir de till de bättre, ibland till de sämre. Huvudsaken är att man vet varför det blev som det blev eller har ambitionen att ta reda på det.
En av de fina sakerna med fotografi är att det ofta finns en hel del nytt att lära sig, framför allt om man sysslar med det på amatörnivå. Ibland får man repetera vissa saker – framför allt om man som jag gillar att leka med manuella inställningar för att det ska sitta ordentligt när du behöver det. Poängen är dock att en bra bild skall visa prov på god fototeknik och har man fått allting rätt kan det tråkigaste av motiv bli speciella.
MOTIVET ELLER DET FINNS INGET RÄTT OCH FEL I FOTOKONST
I inledningen till det här inlägget skrev jag att fotokonst är subjektivt. Vad som är bra fotokonst skiljer från person till person, precis som med alla andra konstverk. Inget kommer uppskattas av alla och somliga bilder kommer uppmärksammas enbart för att en gallerichef eller framstående i konstvärlden tycker att någons bilder på livet på Svalbard under 1960:talet förtjänar att visas upp. Och det kanske de gör; fotografen kan mycket väl ha fångat det historiskt viktiga, lyckats dokumentera människans utmaningar på en så avlägsen plats eller på annat sätt göra sina bilder viktiga. Men det kommer också finnas personer som säger att bilderna är första rangens skräp och att de inte är vatten värda. Och båda sidorna har rätt och fel.
Det finns personer som vill lära ut sin fotokonst. Jag förstår inte varför någon skulle betala pengar för en sådan sak för det kommer vara läraren som bedömer om bilden är bra eller ej. Otur om man behöver ändra en stil man tycker reflekterar det man vill visa med sin fotokonst bara för att läraren inte gillar det. Det är vad lära ut fotokonst handlar om – att lära ut stil. Har du otur har du dessutom en lärare som inte vill att eleverna tolkar konsten bättre än vad de gör och därför begränsar deras konstnärliga utveckling.
Samtidigt så är just fotokonsten det som gör det så roligt att se på andras bilder. Det går att tolka in saker, går att skaka på huvudet över beslut eller helt enkelt vara avundsjuk på att någon lyckats helt perfekt med det tekniska. Fotokonst är också perfekt för rebellerna. Åt helvete med allt vad fototeknik heter om det är vad som krävs för att skapa din vision. Suddiga bilder, felaktiga färger – allt kan ursäktas med fotokonst så länge det tilltalar någon och så länge det blir som du avsett.
VINKELN ELLER ALLT BEROR PÅ VARIFRÅN VI SER SAKER OCH TING
Vinkeln förtjänar sin tredjeplats om inte annat för att det beror väldigt mycket på fototekniken och fotokonsten huruvida det är saken man kan vara utan eller det som gör bilden. Det är viktigt att poängtera att när jag säger Vinkeln så menar jag inte bara det uppenbara; te x få med en annan bakgrund eller gestalta motivet i ett annat ljus. Jag menar att du vill framför allt skapa eftertanke.
En bild som på riktigt kan skapa eftertanke blir i sanning ett konstverk och det behöver inte innebära att man överlåter sig åt det abstrakta. Även realismen har sin möjlighet att med knivskarp exakthet avslöja livet i alla dess former och se på dem med andra ögon vilket framför allt är vanligt bildspråk i dokumentärer. Hur man ändrar vinkeln är nästan alltid personligt även om det finns trender – som till exempel att visa upp mänskliga egenskaper eller känslouttryck hos djur.
Samtidigt så är vinkeln farlig. Det är vinkeln som kan skapa propaganda eller vara missvisande. Det är den som kan göra bilden till ett vapen och vända dig mot det du ser. En inzoomad bild kan visa en amerikansk soldat som ger en irakisk fånge vatten. Flyttas bara bilden lite högre upp så ser man hur en amerikansk soldat håller ett gevär mot hans huvud. Zoomar man ser man helheten. Och det leder oss faktiskt väl in på nästa och kanske den mest underskattade delen av dem alla.
BILDSPRÅK ELLER VAD I HELSICKE ÄR DET DU MENAR MED BILDEN
Bildspråk är en klart definierad term där jag misstänker att långt fler tror de vet vad det betyder eller ser det som en del av vinkeln. Jag håller inte med; jag ser det som en del av helheten. Bildspråket är kort och gott vad du vill säga med bilden; även frånvaron av ett budskap – som te x en dokumentär gestaltning – är i sig bildspråk då man låter bilden visa saker som de är utan fotografens kreativa input.
Bildspråk är givetvis mest vanligt inom marknadsföring där det används med varierande framgång. Om man har ett bristande bildspråk tenderar budskapet (dvs köp vår produkt) att bli intetsägande eller i värsta fall en parodi. Samtidigt har också marknadsföring något av en internkultur som gör att bildspråket i reklam emellanåt tar sig formen av internskämt och bli oförståeliga för målgruppen. Det finns alltför många exempel där reklam kastat bort ett bolags goda namn genom att inte vårda produkten som de försöker saluföra eller där man med ett bristande bildspråk misslyckats med att korrekt framföra budskapet.
Det betyder inte att bildspråk är mindre viktigt för en hobbyfotograf. Den klassiska bilden på en bröllopsaffär bredvid en mörk trappa där det finns en skylt om ett socialkontor är det bra exempel hur man kan använda det man finner i vardagen för att sända ett budskap med sina bilder. På samma vis bör man hålla i åtanke hur bilderna man tar kommer ses av andra.
AVSLUTNINGSVIS ELLER HAR JAG KOMMIT TILL POÄNGEN ÄNNU?
Det går inte att säga på förhand om en bild är bra eller ej. Du kan aldrig veta om en bild är bra förrns den har tagits och varje bild förtjänar att dömas på egna meriter utan att jämföra med andra. Således tänker jag bara avsluta detta med att säga att om du vill veta om jag tycker en bild är bra eller ej så får ni fortsätta det ni redan gör och skicka dem till mig så jag får se dem. Jag gillar alltid att se andras bilder men nu vet ni i alla fall lite mer om min tankeprocess när jag lämnar mitt omdöme.