Om det finns en sak som ofta missförstås med Twitter så är det dess fraktioner. Utåt sett kan de se ut som enande krafter som verkar mot ett gemensamt mål – astroturfande konton där alla har samma agenda och argumenterar med full kraft mot det som råkar stå i vägen. Det är en missuppfattning som antagligen gör att folk tror att grupperingarna har mer gemensamt med politiska partier men så här inte fallet. Vissa grupperingar är ökända för de diskussioner som sker inom dem där Lärartwitter kanske är de jag skulle akta mig mest för att reta upp. Jag menar, jag vill inte att Konstapel Allan nosar upp spåret efter mig!

Problemet är att det också gör grupperingarna till något man ger ett namn och sedan angriper i klump. Det här är något som alla delar av Twitter råkar ut för oavsett om grupperingen pratar om seriös politik eller förespråkar att Harry Potter och Dracy Malfoy har ett romantiskt förhållande. Detta kan ske på alla nivåer och detta blev uppenbart då Ann Linde, Utrikesminister i Regeringen Andersson i en intervju med Svenska Dagbladet sade att Försvarstwitter bara var en tankesmedja betald av näringslivet.

Det ironiska i sammanhanget är att Försvarstwitter tills dess att fd Utrikesministern omnämnde dem inte gått under det namnet eller överhuvudtaget varit speciellt enade. I tidernas begynnelse fanns Säkpol-twitter som oftast twittrade under hashtagen #svfm och #säkpol men användandet av just Försvarstwitter ökade rejält i både medvetande och användande efter intervjun. Diskussioner är vanliga; de som intresserar sig för säkerhetspolitik kommer alla från olika läger och därför går debatten ofta het deltagarna emellan undantaget när man enas några timmar för att stampa ner på det senaste uttalandet av Ryska Utrikesministeriet.

Vad artikeln dock gjorde var att utlysa ett eldupphör i det ställningskrig som pågått mellan vikta och rullade underlag, förespråkarna av luftvärn till hemvärnet tittade upp på solen som tittade fram bakom den skingrande krutröken och representanter från armén, marinen och flygvapnet som alla försökt belysa de problem försvarsgrenarna har samlades vid kaffemaskinen. Alla började förklara att vi inte alls fick presentkort på Terräng av näringslivet för vårt twittrande och en hel del sarkastiska kommentarer föll i både god och dålig jord.

Kritiken som riktades mot Ann Linde var dock mer grundad i att personer kände att deras åsikter inte togs på allvar och få nedlät sig till kardinalsynden att begå personangrepp. Inspirerad av allt detta skapade @SweMedic ett utkast till enhetsmärke baserat på Signaltruppernas emblem – om det finns en sanning till allting militärt så är det att om det existerar så har det ett tygmärke med kardborre på baksidan.

Då både jag och SweMedic samlar på märken skrev jag en Tweet om att jag erbjöd mig kolla hur mycket det skulle kosta att trycka upp märken baserat på designen. De planerna eskalerade relativt omgående när intresset visade sig vara stort. Dock insåg vi att eftersom den ursprungliga designen var skyddad var vi tvungna att designa om den och jag vände mig till min vän och digitala divisionskamrat Erik ”@doedkoett” Gustafsson som jobbar som grafisk designer. Relativt omgående kunde han trolla fram en version som fortfarande var trogen ursprungsidén men ändå en tillräckligt egen design för att inte skapa problem.

Det var här vi stötte på Latintwitter. Latintwitter ville gärna korrigera den latinska texten och i ärlighetens namn är vi glada över deras medverkan; få av de inblandade kunde speciellt mycket latin men det var underhållande att se två experter i latin diskutera hur man bäst skulle översätta frasen. Den sista ändringen som gjordes var att spegelvända Twitters logotyp så att den skulle bli heraldiskt korrekt – men den gamla designen finns på ursprungsskissen.

Om det finns något med mig jag gillar så är det att jag kan ibland slänga mig huvudstupa in i projekt och inte riktigt veta vad jag behöver tills problem uppstår. Det här var utan tvekan ett sådant fall. Jag har aldrig administrerat något sådant här tidigare men grundidén stod fast – vi ska trycka upp märken och all vinst från det ska gå till Ukrainas Försvarsmakt.

Jag – som väntat mig ett svagt intresse – tänkte till en början att vi skulle trycka upp runt hundra märken och jag förväntade mig ett helvete att få dem sålda. Så jag lade upp ett inlägg och en länk för anmälan och insåg efter ungefär tjugo minuter att det skulle bli betydligt fler märken än hundra. I samma veva bjöd jag även in Erik och SweMedic i en Twitterkonversation med avsikten att dessa skulle i sammanhanget vara personer som kunde säga stopp om jag verkade vara på väg ut för en klippa. Det var jag i alla fall, vi ökade successivt mängden märken allteftersom anmälningarna kom in och vi landade till slut på den nätta summan av 400 märken.

Det var här @SQLSteinar kom in i bilden. Han var inte den första som ville hoppa på tåget (mer än ett bolag erbjöd sig ”ta över” projektet) och jag var lite misstänksam mot honom i början om jag ska vara ärlig. Han tyckte det var synd att pengarna för porto och produktion inte skulle gå till Ukraina och erbjöd sig sponsra dessa delar av projektet. Jag tackade Ja och så skedde också; fakturan skickades direkt till honom och jag har inte fått några som helst betalningskrav så uppenbarligen höll han sitt löfte och såg till att nära fyratusen kronor till kunde gå till Ukraina.

Likaså blev portot sponsrat dock av @EkstromChris; där skickades trehundra frimärken direkt till mig. Avsikten var att han skulle sponsra kuvert också men fraktnotisen för dessa nådde aldrig mig så de köpte jag för egna pengar tillsammans med limstift.

När jag väl beställt märkena var det dags att börja kräva in betalningarna vilket gjordes via Swish och vars effekt på min skattesedel jag fortfarande inte vet. Men det var jävligt svårt att kontrollera vem som betalat. Dels så fick jag en swish ungefär var femte minut – och jag har ett jobb att sköta – och dels saknar Swish en sökfunktion. Varje kontroll när någon sade sig betalt krävde alltså en manuell kontroll av Swishloggen. Det blev åtminstone ett fel här där en stackars person fick två stycken påminnelser om att betala när de redan hade gjort det.

Det undgick mig inte att jag nu inte bara behövde administrera en fasansfull mängd beställningar, kontrollera vem som hade betalat och inte (och där gjordes misstag), försöka få ut alla brev med märken utan dessutom hade ett imponerande personregister som jag misstänker mer än en främmande makt gärna skulle velat ha. Jag tänker inte avslöja vilka åtgärder som vidtogs för att hålla personuppgifterna säkra, bara att jag både var nitisk och på gränsen till paranoid med en noggrannhet för att det aldrig skulle gå att koppla ett specifikt twitterkonto till en specifik person. Om Ryska Ambassaden läser detta kan jag bara garantera att alla personuppgifter är grundligt förstörda sedan länge.

Så hur skickar man ut 400 märken till i runda slängar 300 olika personer? Man tar ett kuvert, skriver en adress, sätter på ett frimärke och lägger i antal beställda märken. Det upprättades tre listor – de som beställt ett märke, de som beställt två och de som beställt tre. Tio märken köptes av Steinar och donerades till VRR för att auktioneras ut till förmån för deras verksamhet. Sedan rekryterade jag författare @BokChrisBerg och Kaffekokare @nissvik för en trevlig fikastund i mitt kök där vi helt enkelt satte igång och paketerade alla beställningar. Alla misstag som uppstod mellan kaffekokande, fikaätande och paketpostande är utan tvekan mina.

Och nu uppstod samma panik som när en svensk bonde skall tilltala den danska bonden vars ord han inte förstår nämligen fruktan att Postnord skulle slarva bort kuverten. Men mig veterligen tappades bara två stycken bort; flera andra kuvert som av någon anledning saknade frimärken (se ovanstående misstag) lyckades trots detta nå sina mottagare. Något som också lyckade nå sin mottagare var donationen till Ukrainas Försvarsmakt. Vi valde den officiella fonden då det i detta skede fanns många olika insamlingar och det hade inte etablerats vilka man kunde lita på. Vi ville att pengarna skulle gå till rätt saker. De skarpsinniga kan se att betalningen gjordes till ett tyskt konto vilket sattes upp för att hantera betalning i Euro av den Ukrainska Regeringen.

Jag har fått frågan om jag kommer trycka upp fler. Jag har också fått frågan om att trycka upp andra patchar. Det kommer jag inte. Att administrera det hela tog nästan hela min tid i anspråk och var väldigt stressande. 400 märken var betydligt fler än väntat och i ärlighetens namn tycker jag också om att de är lite exklusiva. Dessvärre innebär det att personer som förtjänar märken inte har fått dem men så fick det bli. Två märken skickades ut utan något krav mot donation. Det ena gick till @greensthlm som är en av de sanna veteranerna inom Försvarstwitter och som stött det vid varje tänkbart tillfälle.

Det andra skickades till dåvarande Utrikesminister Ann Linde.