Jag skriver till er med anledning av att ni snart kommer att rösta om EUs Vapendirektiv (91/477/EEG) och jag skulle bli mycket glad om ni kunde ta er tid att läsa detta personligen istället för att bara avlasta det på partiets ansvariga i frågan.

Jägare och Sportskyttar i Sverige är idag mycket oroade över vilken effekt det här direktivet kommer ha på deras hobby och dessvärre har vissa röster från både regeringen och EU inte varit effektiva i att producera tillfredsställande svar på våra frågor. Framför allt så ifrågasätts hur effektivt direktivet kommer att vara att bekämpa det växande problemet med illegala vapen i Europa.

Vapendirektivet uppkom som svar på det vidriga terrorattentatet i Paris där 120 människor miste livet och använder dessa offer som slagträ för att driva igenom en lag som har en minimal effekt på de vapen som kriminella och terrorister föredrar. Det är sant att framför allt problemet med deaktiverade vapen behöver lösas men i sin iver att göra detta har man gått för hårt fram och riskerar att göra en enbart symbolisk handling. Allt den handlingen gör är att frånta tiotusentals medborgare deras sport och riskera arbetstillfällen i de bolag som är beroende av dessa grenar för att gå runt.

 EU:s vapendirektiv som det ser ut idag riskerar att bestraffa de mest laglydiga medborgarna i det svenska samhället och dessa är dessvärre inte lugnade av rapporter om seger från dem valt att representera dem i EU-parlamentet; framför allt då direktivet inte genomgått en konsekvensanalys. Jag föreslår att om ni vill läsa en dylik så har Magnus Ernström sammanfattat en här; men det faktum att EU själva valt att frångå en fundamental del i sina egna rutiner för att snabbt driva igenom den här lagen är en stor källa för den oro som jägare och sportskyttar känner inför direktivet.

Samtidigt så finns det också en stor risk att vapendirektivet riskerar att ytterligare urholka den svenska säkerhetsapparaten trots att direktivets avsikt är den motsatta. Försvarsmakten har i sitt remissvar varit mycket tydliga med att de drar fördel – för att inte säga är direkt beroende – av att många av deras anställda övar upp skytteförmågan på fritiden genom jakt och skyttesport och att detta skulle leda till ökade kostnader – kostnader som idag tack vare skyttetävlingar och kurser är negligerbara.

För att få äga ett vapen i Sverige idag finns redan stränga regler. Sportskyttar har strikt social kontroll genom skytteklubbar som inte tvekar att stänga ute suspekta individer och även mindre lagöverträdelser kan leda till att licenser återkallas. Det finns inget behov att göra dessa regler strängare och på det viset förhindra svenskt deltagande i internationella skyttegrenar.

Av dessa skäl anser jag att ni bör rösta enhälligt nej till Vapendirektivet.

Jonathan R Lundkvist
Medlem i Lidingö Sportskytteklubb