Likt fotografering så är att skriva något jag alltid haft med mig och jag har gillat att hitta på historier. Idéer för olika romaner, noveller eller fan fiction finns nästan konstant i mitt huvud men till skillnad från fotografering där jag ofta gör verklighet av de idéer jag har så brukar författarskapet vara fyllt av en oförmåga att bara sätta mig ner och skriva.

Det finns alltför många exempel på olika hårddiskar genom åren där mina försök att faktiskt få någonting gjort har övergivits efter ett tag oavsett hur motiverad jag var i början. Det var för att råda bot på detta som jag på uppmuntran av en vän deltog i NanoWrimo 2013 och 2014. Tanken var att jag skulle lära mig skriva när jag egentligen inte hade lust och även om jag ”vann” båda gångerna så har jag inget intresse att delta i det igen. Det var för stressigt och jag tyckte resultatet led på grund av det – vilket givetvis är halva poängen; man ska skriva utan att bry sig om det blir bra eller ej.

Min första roman under det projektet hette Rymdkriget och var i princip en stöld från en hel del olika influenser. Dessvärre korrumperades textfilen och jag hann bara säkerhetskopiera några få kapitel. Den andra romanen som skrevs 2014 döpte jag till ”I Stockholms Skuggor” och den lade jag upp på en blogg så fort som jag bara kunde. Det var ett försök att bli bättre på att skriva miljöer och karaktärer och jag låter andra avgöra hur bra jag lyckas.

Det är lite förvånande att jag inte skriver mer korta historier men även där verkar skrivkramp slå till allt som oftast. Det sagt skrev jag ihop flera kortare historier som jag skickade in till Creepypodden varav en lästes upp i Avsnitt 97: Anomalier. Det var ”Vi kallar oss jägare” som jag sedan skrev en fortsättning på och som jag har idén att arbeta vidare när lusten faller på.

Ni hittar länkar till flera av de skrifter jag nämnt här under fliken Författarskap i menyn ovan.