På Twitter har bilden i skrivande stund 58 Retweets. 689 likes och 35 Kommentarer. På Reddit toppade bilden svenska subredditen i flera timmar med 710 uppåtröster och 98 kommentarer. Det hela är en bild som togs den 6 Mars kl 12.51 på två amerikanska bombplan när de flög över Stockholm eskorterade av två Svenska JAS 39 Gripen. Det hela var en demonstration att Sverige samarbetar med andra länder och att dessa länder har avsevärda resurser som kan användas för att slå mot länder som hotar Sverige. Av det skälet var flygtiderna och rutten väl publicerad i förhand. Många tror att för att ta en sådan bild behöver man lite tur och trycka på en knapp. Av det skälet tänkte jag här redovisa processen som ledde till ovanstående resultat.

Jag trodde inte jag skulle få tillfälle att ta bilder på formationen då jag normalt jobbar under den tiden men jag tänkte att det var bäst att faktiskt göra ett försök. Således behövde jag be om tillstånd från min chef att få gå en timme tidigare. Normalt lämnar jag min arbetsplats 13.00 men min chef var snäll och lät mig gå tidigare mot att jag tog igen det dagen efter.

Mitt kamerahus är en Canon R6; en kompetent och dessvärre dyr kamera som kostade mig 27 000 kr att köpa. Objektivet – Tamron SP 150-600mm F/5-6.3 Di VC USD G2 – likaså är mycket användbart men där hade jag tur; det var på rea och jag betalade ”bara” 10 000 kr. I normala fall har jag inte den sortens budget; mycket av min utrustning har köpts på avbetalning men för ovanstående hade jag möjligheten att betala kontant på grund av lite tur som jag inte väntar mig kommer återupprepas. Objektiv och kamera packades ner i väskan.

Mitt första orosmoment var vädret. Morgonen bjöd på en låg molnbas runt 300 meter så det kunde se ut som att det inte skulle bli en bild – överflygningen var avsedd att ske på 900 meters höjd. Dessutom är bilder tagna på flygplan i en grå soppa oftast färglösa och tråkiga. Där litade jag helt på att väderleksrapporten stämde; vilket den gjorde. Molnen blåste bort lagom till överflygningen och bakgrunden blev en klarblå himmel.

Det som tog mest tid var att ta reda på vart jag skulle stå när jag tog bilden. Det var tvunget att vara inom en halvtimme från min arbetsplats och gärna ge fri sikt åt alla håll. Observatorielunden och Vanadislunden var de två bästa platserna – jag jobbar i Vasastan och båda kullarna ger fri sikt över hustaken. Om planen inte skulle flyga rakt över skulle detta ge mycket tid att fotografera dem utan att jag behövde oroa mig för hus i vägen. Vanadislunden ligger längre bort och jag har inte varit där på senare tid så jag visste inte vart jag skulle ha fri sikt. Observatorielunden är inte bättre men låg närmare så det fick bli observatorielunden. Ett misstag; det visade sig att jag hade den extra tiden och Vanadislunden har fri sikt söderut – I Observatorielunden skymde träd och byggnader flygplanen under anflygningen.

Allt som återstår nu är väl knapptryckningen? Inte riktigt. Först blev det väntan. Jag var ungefär en halvtimme tidig och det fick bli att stå och titta sig omkring, kolla Twitter och Flight Radar efter ledtrådar om jag skulle få någon förvarning eller inte. Sikten söderut var blockerad av träd och en byggnad. Detta gjordes ännu knepigare av att ljud från flygplan oftast färdas efter flygplanet; man kan inte alltid höra dem innan de passerat över en. Flygplan fotograferas dessutom bäst framifrån eller från sidan. Slutsatsen är att jag och de ungefär femtio andra som väntade på kullen fick ytterst lite förvarning när de dök upp och allt behövde vara redo.

Kameran var inställd på elektronisk slutare och autofokusservo som kan följa ett motiv som rör sig. Det enda jag hade kvar att justera var bländaren där jag justerade mellan F6.3 och F9. Under de drygt 45 sekunder som flygplanen flög över huvudet på mig så höll jag in avtryckaren i serier. Den elektroniska slutaren har en bildhastighet på lite drygt 8 bilder per sekund. Generellt slutade jag ta bilder när jag ville justera motivet. Resultatet blev att under den minut som flygplanen var synliga och inom räckvidden för en bra bild så togs 273 bilder.

När bilderna var klara var det bara att ta sig hem och som tur är bjöd inte pendeltågen på några problem. Direkt hemma så påbörjade jag redigeringen. Har man olika motiv kan det ta rätt lång tid att gå igenom allt men som tur är behövde jag bara skrolla fram och tillbaka för att hitta den vinkel jag ville ha. Totalt sparades drygt 12 bilder av överflygningen varav två var på en hund och tre på en ambulanshelikopter. Det är dessutom viktigt för mig att bildernas redigering från samma tillfälle är enhetlig så det sparade också tid; när jag väl justerat bilderna på ett sätt som fungerade kunde jag applicera det på alla bilderna.

Total tid för redigeringen skulle jag säga är ungefär tjugo till fyrtio minuter när urvalet väl var gjort. När det väl är gjort var det dags att dela bilderna. Jag var inte först med att ladda upp mina bilder – en lång rad personer med mobilkameror hade hunnit före – men jag var nog en av de första att ladda upp med systemkamera. Det här spelar roll för hur bilderna sedan sprids och delas av andra användare – för något som precis hänt vill du publicera så snabbt du kan utan att urvattna kvalitén på materialet så personer inte har sett det för ofta i flödet redan.

Då har jag ändå en fördel i att mina följare på Twitter antingen själva har stort intresse för säkerhetspolitik eller åtminstone uppskattar ämnet vilket i sin tur leder till att de oftast har följare som delar den åsikten.

Poängen med det här inlägget är inte att säga ”oh, titta vad mycket jobb jag lade ner” för jag tycker inte ens själv det är mycket jobb. Jag har vant mig vid processen och när jag vet att jag vill ta en specifik bild så eliminerar jag så mycket osäkerhet jag kan från första början. Jag kollar lämpliga platser på Google Maps, jag kontrollerar väder, ser om det finns andra aspekter jag kan kontrollera och väljer ut lämpligt objektiv. Syftet är att då jag behöver ta bilden – oavsett om det är på snabba flygplan eller fartyg som är inom sökaren under tjugo minuter – så ska det enda jag behöver oroa mig för är att skapa en så bra bild som möjligt.