Lidingö är fantastiskt. Jag menar det verkligen. Jag menar det från djupet av mitt hjärta. Jag saknar att bo där, jag saknar att kunna gå igenom skogen till Kottlasjön för att bada, jag saknar till och med den ökade restiden med Lidingöbanan, jag saknar den känslan som finns som gör att när man är ute på Elfvik och möter en annan person så hälsar man allt som oftast, jag gillar den stolthet som finns över Lidingö. Jag älskar att gå längst med havet, jag älskar att ta båten hem, jag älskar att stå vid Gåshaga och njuta av solen och vinden och känslan att stå vid havet trots att man knappt kommit ut i Skärgården ännu. Jag älskar att se hundarna vid Elfvik och att skjuta på Furutorp och att bara slänga kameran över axeln och ta bilder på allt som ön har att erbjuda. 

Lidingö är fantastiskt. Jag menar det verkligen. Jag menar det i samma termer som man leende säger ”Kom och titta på det här” när man hittat något som får andra att gapskrattande ägna sig åt andras olycka. Lidingö är en kommun vars högmod torde vara högre än någon annans kommun, där Kommunfullmäktige utan att blinka höjer sin egen lön, sänker sin oppositions lön varpå han spenderar sin nya högavlönade tid med att gnälla över att ANDRA kommuner lägger pengar på rosa enhörningar istället för att se de flagranta bristerna i kommunens politik. Det är samma ö där Socialtjänsten anser det som sitt livsverk att få personer som söker deras hjälp att antingen flytta eller bli hemlösa; allt för att undvika att behöva spendera de miljoner man gått i vinst; en vinst som mycket väl kan ha varit byggd på stadens oförmåga att ordentligt agera för att behålla låginkomsttagare i kommunen. 

Lidingö är fantastiskt. Jag menar det verkligen. Jag menar det i de termer där man sliter sitt hår över att man både håller så hårt fast vid något och vägrar se det uppenbara. Ingen annan stans hittar man den genuina stolthet som finns över att bo på just Lidingö men en total vägran att bygga nya bostäder såvida de inte är ultimata skrytbyggen i form av ett höghus som jag helt oironiskt skulle älska att bo i om jag hade råd. På få andra ställen i landet kommer du dessutom hitta inkomstkrav på 300 000 kr för att få hyra en tvåa från sextiotalet men ändå notera att hyresvärden accepterar att ens inkomst är försörjningsstöd och att de inte ser det hiskeligt roande i tron att man öht kan nå upp till det i bidrag.

Lidingö är fantastiskt. Jag menar det verkligen. Jag menar det i de termer där man tittar i lokalgrupperna och inser att ens grannar är fullständigt från vettet och att hela ön är att likna ett dårhus. Åsikten framförs att tunnelbanan absolut inte får komma till Lidingö så ”buset stannar i Ropsten” utan att tänka på att buset bara behöver gå ner för en trappa för att åka vidare – eller för den delen ta bilen vilket nästan alla stöldligor som åker till Lidingö gör. Det är samma ö där man klagar över att Polisen aldrig är där samtidigt som man reagerar med uråldrigt raseri om man åker på fortkörningsböter, där vittnesmål sprids om invandrargäng som gör kaos med allt men deras egna barn alltid är oskyldiga när de grips av Polis. Det är samma ö där en och samma person tydligen ingripit varje gång utan att detta setts av någon annan; där man inte vill att det byggs nytt i samma veva som man vill åkalla helvetets makter för att ens barn tvingas flytta från ön. Det är samma ö där en man olagligt parkerar sin bil på en idrottsplats för att han inte vill bo granne med en isbana. 

Lidingö är fantastiskt och trots allt detta saknar jag att bo där.