På senare tid har en debatt ägt rum i Sociala Medier om hur poliser och vaktbolag kommunicerar och den debatten har inte uppstått utan skäl. Rapporter om att poliser blandar bilder på misstänkta eller utsatta personer med att ha med sponsrade inlägg från företag är något som jag anser att polismyndigheten borde ta en allvarlig titt på. I min mening är det mycket tveksamt om Polisen skall representeras på det viset.

Av någon anledning är detta en kontroversiell åsikt. Det hävdas att de som gör granskningen är partiska, att de ogillar Polisen och att de går till överdrift. Det är inte så konstigt att den synen finns. Det har funnits realityprogram där Tunnelbanan varit det som gått längst som har byggt på precis samma princip och förvånansvärt nog har de programmen undgått kritik under lång tid. Det var först när Polisen själva ville göra samma sak och spela in en tv-serie vid namn Ingripandepoliserna som dammen öppnades på vid gavel och granskningar började på allvar över vad Polisen håller på med.

Det inlägg av alla de granskade som berör mig mest är inte förvånande. Det handlar om en person som tagit en bild på en olycksplats och blir tillrättavisad av Polisen och det är i sin ordning. De flesta fotografer har som hederskodex att man inte tar bilder på sårbara människor såvida inte det finns ett högre syfte som i slutändan direkt kan hjälpa den specifika människan. Problemet? Att Polisen själva lade upp en bild på människan som de tyckte man inte skulle lägga upp en bild på. Tjänade det ett högre syfte? Tveksamt. Man använde människans utsatta situation för att illustrera hur bra det var att Polisen tillrättavisade någon och begick därmed själv precis den handling man avsåg kritisera.

Dessa tillrättavisningar kan gå rätt långt förresten. När jag sysslar med gatufotografi är det mycket vanligt att jag blir utstirrad av framför allt ordningsvakter och väktare när jag har en kamera slängd över axeln eller får frågan ”vad jag håller på med” oavsett om jag tar en bild i deras närhet eller ej. När jag hade jobbet att fotografera belysningen på byggnader som innehöll offentliga toaletter behövde jag flera gånger motivera för ordningsvakter eller väktare varför jag stod där på kvällen med en kamera och de gjorde det tydligt att de trodde sig själva vara föremålet för fotograferingen.

Och det är nu vi börjar komma in på en intressant detalj och det är att det är svårt att inte få bilden att ”det är okey när vi gör det”. Det är svårt att inte få intrycket att de tycker allt detta är okey när de själva kan kontrollera vilken historia som fästs till bilden – eller för att sammanfatta det hela i direkta termer – när de kan kontrollera narrativ till händelsen.

Kan ni tänka er ett inlägg där man skriver om en man som blir upprörd över att hans biljett kontrolleras – kanske med ett vagt foto där man kan se exakt vad personen har på sig men inte ansiktet? Sedan står det att man skrev ut en bot och sedan ondgör sig över ”fuskåkare i tunnelbanan”. Kommentarerna är sedan fyllda med skadeglada personer som tycker att ”man betalar för sig”. Narrativ etablerat. Men vad händer om det istället visar sig att personen åkte på reducerat pris, hade med sig sitt intyg som avfärdades av kontrollanterna och sedan protesterade mot att de trots detta ville ge honom en bot?

Låter den senare versionen bekant? Det är för att det har hänt mig och varje gång jag läst en av historierna som finns i de inlägg som granskas så kan jag inte låta bli att tänka hur den andra personens historia lyder eller hur det känns för personen som drabbades av ett sjukdomsfall att bli uthängd i sociala medier av en myndighetsperson. Det kan fan inte vara roligt. Jag står bakom Polisens kampanj att man inte ska fotografera olyckshändelser av precis det skälet.

En annan detalj i sammanhanget handlar om att även personer misstänkta för brott har rättigheter. Just den detaljen känns ibland som den glöms bort. Det finns gott om samhällskritik om att man inte visar namn och bild på brottslingar, ofta med en outtalad åsikt att brottslingar förtjänar att hängas ut. Men är så verkligen fallet? Förtjänar misstänkta verkligen att vara med på en bild som syns av tusentals människor? Vilken upprättelse kan de få om de sedan visar sig att inget brott har begåtts?

Av den anledningen anser jag att diskussionen vid det här laget förtjänar att få större utrymme. Det räcker inte bara med att peka på det mest uppenbara exemplet; det underliggande som fått Polisen att tro att de gestaltningar som sker i Ingripandepoliserna är okey att visa måste också hanteras och det är fan på tiden. Myndighetsutövning är ett maktmedel och ett sådant kommer med ett ansvar; ett ansvar det är på tiden att både enskilda poliser med instagramkonto och polismyndigheten som stort tar på större allvar.