Egentligen skulle jag ha väntat med köp av ny kamera. Jag är glad över att jag inte gjorde det men faktum är att ursprungstanken var att invänta eventuell löneförhöjning och sedan köpa en kamera. Sedan räknade jag på budgeten och insåg att jag hade råd i alla fall. Som tur är – med tanke på räntechocken som kom i veckan och det faktum att löneförhöjningen uteblev – så kunde jag ta av mina egna sparpengar för inköpet och ändå ha god marginal kvar. Det är lättare att betala tillbaka till sig själv och bara något lägre ränta.

Den kamera jag haft innan är Canon EOS RP och den köptes tidigt 2021 vilket dessvärre gör det till den kamera jag haft under kortast tid. Det är en titel som den inte förtjänar för jag tycker fortfarande att det är en bra kamera och en bra introduktion till spegellösa kameror. Den var lätt och behändig att bära med sig och det enda jag ångrar är att jag inte köpte kameran innan jag började arbeta på Skansen istället för efter. Dessvärre så har den problem; det är en långsam kamera – max 5 foton per sekund – och batteritiden är under all kritik. Den klarade sig knappt igenom halva programmet på Försvarsmaktens flygdag och jag har högre behov än så.
Droppen kom när jag insåg att kameran inte hade ett batterigrepp. Visserligen beställde jag ett till batteri men det var för lite; för sent. Jag hade redan fått upp ögonen för R6:an.

Jag ska inte sticka under stol med att hade jag haft pengarna hade jag nog köpt R5:an men det hade nog alla fotografer som föredrar Canon ärligt talat. R6:an hade dock klara fördelar; den var föremål för olika kampanjer hos fotoaffärerna. Scandinavian Photo hade satt ner priset med tretusen kronor, Rajala Pro Shop erbjöd ett RF 50mm 1.8 i princip på köpet och Cyberphoto erbjöd en tillbehörsram samt en intelligent blixt. Även om jag var djupt lockad av RF-Objektivet då jag inte äger ett var det i mina ögon viktigare att ersätta min antika blixt som inköptes 2010 och som redan då var begagnad. Scandinavian Photo sålde snabbt slut på sitt lager så det var dessvärre inte ett alternativ; jag hade redan tagit beslutet att köpa kameran.

Skälen till att det blev just R6:an och inte R7:an var dels för att jag precis vant mig vid fullformat; jag hade dåliga erfarenheter med hur Canon 7D hanterade brus i bilderna och viljan att aldrig mer ha en bild förstörd av brus var viktig för mig. R6:an hade dessutom betydligt fler recensioner där nästan alla uteslutande sade att det var en bra kamera; R7 var lite mer otestad och framför allt finns det ett batterigrepp till R6 vilket var avgörande. Förr eller senare – antagligen senare – så kommer jag skaffa ett sådant och förhoppningsvis en eller flera RF-Gluggar. R-EF Adaptern är okey men den har uppenbara problem med mitt Tamron 150-600 G2 där jag misstänker att tyngden ställer till med problem.

Den kom till mitt hus en Onsdag men jag då hade bokat in att åka och simma med min mor på Torsdagen så min första fotopromenad med den – förutom sporadiska bilder från balkongen – fick vänta tills fredagen då jag hade tänkt mig att ta en promenad med den efter jobbet. Det första jag ville göra var givetvis att testa den Autofokus som det pratats så mycket om. Jag ställde in djurläget och pekade kameran mot en mörk gräsmatta där det satt en fågel. Trots att fågeln knappast kunde ta upp mer än några procent av bilden gick fokusen omedelbart till fågeln och följde dess rörelser över gräsmattan. Och det var där någonstans då uppskattning av kameran började ersättas av en känsla av att det här kändes som fusk.

Samma åsikt skulle förfölja mig under promenaden som dessvärre blev lite kortare än väntat på grund av en oväntad regnskur. Jag fick dock alla möjligheter att testa kameran i promenadfoto vilket oftast för mig är en blandning av detaljer, djur jag stöter på och landskap, gärna i konstiga vinklar. EOS R6 är bland de dyraste saker jag köpt – undantaget min dator – och jag noterade med förundran att jag tyckte den var värd varenda krona.

Under lördagen skulle jag egentligen haft en fotosession; jag och en vän skulle åkt Ånglok och han skulle fotograferas i sin artonhundratalsuniform ombord men han blev sjuk så dessvärre fick dessa planer bordläggas. Istället tog jag mig ut på Gärdet tillsammans med en annan vän. Vi brukar ofta fotografera tillsammans och i det här fallet var vårt mål att fotografera hundar ute på Gärdet, något jag älskar att göra tack vare att de ofta springer fritt utan koppel där.

Dessvärre fick jag snabbt lära mig läxan att kolla var jag sätter fötterna; jag fälldes av ett gryt och föll hantlöst till marken. Som tur är så verkar det inte ha påverkat kameran negativt även om min Tamron SP 150-600 G2 förlorade sitt motljusskydd som helt enkelt föll av tillsammans med montageringen. Att skicka in den för service är inte riktigt vad jag vill göra med tanke på hur ny den var men bildmässigt var det inget fel alls på den, den fungerar lika bra som alltid.

Om jag haft några minsta tvivel om R6:an så försvann de väldigt fort efter besöket på gärdet. För att förklara exakt vad jag menar; jag använder aldrig min Tamron SP 150-600 till Hundfoto. Hundarna rör sig för snabbt och EOS RP har aldrig kunnat hantera autofokusen på de brännvidderna. Det var ett stort skäl till varför jag återintroducerade Canon EF 70-200 4L till samlingen och det har varit min främsta hundfotoglugg för jag vet att med den så fokuserar kameran tillräckligt snabbt. R6:an – förutom att perfekt hitta och fokusera på hundarna – hade inga sådana problem. Oavsett hur ur fokus jag var, så fort jag riktade om mot nytt motiv så hängde kameran med utan att behöva zooma ut först vilket jag skulle behövt med RPn.

Det enda problemet under lördagen var att jag inte ännu hittat high speed läget men när jag återvände på söndagen hade jag upptäckt att läget existerade och fortsatte få mycket bra bilder. Den enda kritiken – som knappt känns befogad – är att fokuspunkten inte alltid ställer om sig om djuret rör sig fort – men det känns som att jag då kräver att kameran gör jobbet åt mig. Autofokusen är i den här sortens fotografering en dröm att arbeta med och om några bilder fokuserar på baken istället så är det bara justera fokusen och börja ta rätt bilder direkt.

På tisdagen besökte jag min gamla arbetsplats. Skansen har alltid varit den plats där nya objektiv och kameror testas grundligt och R6:an var inte något som helst undantag. Även här underlättade autofokusen på djurläge något enormt. Den hade lite problem med vegetationen emellanåt men oftast var detta då djuret ifråga var mitt inne i den. Generellt dock var problemet aldrig att få fokusen att följa motivet utan att få fokuspunkten på rätt del. Det finns säkert fler tricks med den här kameran som gör att man får till det enklare men i sådana fall har jag inte lärt mig dem ännu. Oavsett vilket är den här kameran fantastisk att arbeta med.

Besöket ledde till många bra bilder, framför allt på fjällräven och Berguven som var samarbetsvilliga. Det var också nu jag började notera att kamerans färgåtergivning är utmärkt och att jag spenderade mycket mindre tid med att redigera bilderna. De blev så att säga bättre från början och det där stadiet då man kan behöva spendera relativt lång tid med en bild för att träffa rätt inträffade aldrig. Det kanske gör det längre fram men jag är ändå väldigt nöjd med att tiden för efterbehandling blir kortare.

Slutligen så skulle jag – en vecka aningen försenad – äntligen få tillfället att testa kameran – och den nya blixten – för att ta porträtt på en väns nya cosplay. Hon hade uppdaterat en gammal Velma outfit och vi åkte ut till Åkeshovs slott för att ta lite bilder eftersom omgivningarna där passade temat Scooby Doo helt okey; om än inte med lika många övergivna hus och betydligt mindre spöken. Egentligen var tanken att jag här också skulle testa den blixt jag fick med på köpet men den bråkade med mig – jag lyckades först fixa den när jag kom hem – så jag fick använda kamerans egenskaper för att säkerställa att bilderna blev bra.

Jag vet inte om det är en faktiskt skillnad från min gamla kamera eller om bilderna faktiskt bevisligen blev bättre men jag tycker att resultatet blev utmärkt. Autofokusen hjälpte något enormt att hålla fokus på ögonen vilket gjorde att jag kunde lägga ner mer tid på poser och omgivningar. Fotosessionen tog ungefär en timme och fler bilder än vanligt överlevde redigeringsprocessen.

Slutsatsen jag drar av min första vecka med kameran är att den ger fotografen mindre att tänka på. Det är väldigt trevligt att kunna dra upp kameran och knäppa av en bild och veta att kameran kommer kunna göra bilden rättvisa; det har inte funnits ett fall där jag behövt ställa in autofokusen utan även med snabba motiv har kameran tack vare prioritetsinställningen för autofokusen kunnat ta mycket bra bilder med kort varsel.

Jag önskar jag hade haft kameran med mig på både flygdagen och min semester på Gran Canaria som ägde rum i somras men i slutändan är jag nöjd med den uppgradering jag gjorde. Jag tror inte ärligt att resultaten hade blivit bättre på flygdagen; möjligtvis hade jag haft mer batteri men i fortsättningen kommer den här kameran vara en bra kompanjon. Autofokusen, färgåtergivningen, snabb slutartid och enorm mångsidighet är alla bra argument till att skaffa Canon EOS R6 om man vill uppgradera till spegellöst och vill ha fullformat. Annars skulle jag rekommendera en titt på Canon EOS R7 om man håller lite hårdare i slantarna – eller rentav Canon EOS RP om fullformat är viktigt.

Nästa prioritering – om än under lång tid – blir att börja fasa ut Tamron SP 24-70 och Canon EF 70-200 4L till motsvarigheter med RF Fattning. Gällande Tamron SP 150-600 G2 så är jag så pass nöjd med den att på den punkten känns uppgradering inte nödvändig; dessutom är den så pass ny att det vore att ha kastat pengar i sjön. Rekommendationer emottages tacksamt.