Har du ett bolag i Stockholm som behöver IT Support, Sociala Medier ansvarig, kontorsansvarig eller rentav blandning därav men kan inte motivera heltid? Jag vill arbeta deltid (60-80%) och kan få lönebidrag. CV skickas på begäran.

Jag är trött. Genuint trött. Trött på av den sorten som inte går över. Det har ingenting och göra med sömn. Jag gick och lade mig runt tio igår kväll och jag vaknade strax efter sex i morse. Precis som jag gjorde igår och förrgår. Jag är inte trött för att jag veckohandlade i morse. En dusch och frukost på det återställer allting fort. Ska vi vara petiga så tror jag att jag är trött för att jag är understimulerad; det är svårt att fylla mina dagar och de ser likadana ut. Det är inte speciellt kul att göra samma sak de flesta dagar i streck, se bara filmen The Groundhog Day.

Så hur ser min vardag ut? Vi kan börja med att dela in dem i dagarna. Som jag redan skrivit går jag nästan varje dag upp klockan sex på morgonen. Jag duschar och lagar en enkel frukost i form av en kopp te och några mackor. Är det Torsdag så har jag fått veckoutbetalning av Akassan så då går jag och veckohandlar innan frukost. Skälet är för att jag då kostar på mig att köpa lite bättre bröd just den dagen och det är lugnare att handla runt halv åtta på morgonen.

Efter frukost sätter jag mig vid datorn. Nu börjar min dagliga ritual att titta igenom de mejlutskick jag fått från Arbetsförmedlingen och LinkedIn. Dessa utskick innehåller nya jobb inom de kategorier som jag tror jag kan utföra. Det brukar gå åt ungefär en timme per dag att gå igenom dessa och välja ut eventuella jobb jag vill söka. Jag har som policy att bara söka jobb jag rimligtvis tror jag kan utföra – att söka jobb jag inte kan slösar bort både min och arbetsgivarens tid till nytta för ingen av oss. De senaste veckorna brukar jag under den här perioden ringa upp arbetsförmedlingen för att försöka få svar på en fråga jag har. Jag har stått i telefonkö upp till två timmar men jag har aldrig kommit fram.

Skälet är att jag behöver veta när jag kan anmäla mig till en kurs som min fd SIUS handläggare tyckte skulle vara bra för mig. Jag håller med men det kräver också att en person på arbetsförmedlingen anmäler mig till den. Själv vet jag inte ens vad den heter och min SIUS slutade innan sommaren. Jag skulle enligt uppgift få en ny SIUS som rimligtvis vet vad kursen heter och hur man anmäler sig till den men vederbörande har inte hört av sig. Anmälan till kursen skulle ske i Augusti. Augusti börjar ta slut i en rasande fart.

Det är också under den här tiden – framför allt på måndagar eller tisdagar – som refuseringsbreven börjar dimpa in från de arbetsgivare som fortfarande är ansvarstagande att skicka ut sådana. Det är trevligt att veta att man inte är bortglömd men samtidigt har man det motsatta problemet att du blir påmind om ditt misslyckande att få ett jobb oftast mer än en eller två gånger per dag. Det tär. Enormt.

När det är gjort så är klockan mellan nio och tio. Resten av dagen återstår helt enkelt. Och det är här tröttheten slår in. Ibland försöker jag ta mig ut och göra någonting. Oftast en enkel promenad med kameran, tvättstuga eller i undantagsfall något lite större som förra veckan när jag åkte till Kolmården med några vänner. Och här har vi det stora problemet. Pengar är allt för en arbetslös. Jag går back flera tusen per månad – som tur är kan min plastpappa täcka upp för mig.

Rent formellt har jag inte råd med någonting alls såvida jag inte säljer något för att finansiera det. Jag hade inte ens råd med Kolmården men i det specifika fallet var tanken på att låta ett par vänner som redan bjudit mig på alltför mycket betala för mig outhärdlig. Så jag betalade för mig själv trots att jag inte hade råd och det gjorde att jag kunde njuta av besöket helt utan några skuldkänslor. Det har gått en vecka och jag blir glad när jag tänker på vilken perfekt dag det var.

Dagar som jag hittar på något är alltså alltid bättre. Jag känner oftast att jag har mer energi – om det så bara är att gå en kort promenad där jag bor eller inne i stan eller på Skansen där jag har årskort. Om jag gör något under en dag så är jag tillbaka mellan ett och två på eftermiddagen varpå jag äter en kombinerad lunch och middag. Att slå ihop måltiderna sparar pengar. På eftermiddagarna gör jag inte mycket alls. Ibland skytte om jag har lust och jag råkar ha ammunition hemma. Om söndagskvällarna flyger jag flygsimulator tillsammans med andra personer i min digitala division.

Som ni förstår så flyter dagarna lätt ihop med varandra. Jag har ett väldigt strukturerat sinne och har därför koll på både datum och dag av ren natur. Men tröttheten som kommer sig av att ha samma dag om och om igen utan att se ljuset i slutet av tunneln är förödande; inte bara för min självkänsla utan också för att det tar energi. Samtidigt börjar kroppen vänja sig vid att spendera mindre energi. Och det är här jag tror vi kommer till inledningen.

Jag är trött. Trött på att jag förlorade mitt jobb trots att jag gjorde allting i min makt för att kunna behålla det. Trött på att jag inte kan få ett nytt jobb. Trött på att små kostnader för ett datorspel jag vill ha eller att kunna unna sig en pizza blir gigantiska. Trött på att få höra att man tydligen inte duger. Trött på politiker som tjänar tjugo gånger mer än jag per månad och aldrig varit i mina skor prata om hur lätt det är att få jobb. Visst, det kanske hade varit lätt för mig också om jag spenderat åtta år som Riksdagsledamot med det kontaktnät och fallskärmar det innebär. Trött på att problemet aldrig tas på allvar.

Men utöver allt detta blir jag också något annat. Rädd. Den dagen min familj inte längre kan hålla mig under armarna, då vet jag inte vad som händer.

Har du ett bolag i Stockholm som behöver IT Support, Sociala Medier ansvarig, kontorsansvarig eller rentav blandning därav men kan inte motivera heltid? Jag vill arbeta deltid (60-80%) och kan få lönebidrag. CV skickas på begäran.