Mycket av det jag skriver på den här bloggen faller under åsikt eller synpunkt. Någonting som kan diskuteras för att vara sant eller falskt beroende på vems synpunkt du ser det ifrån. Det mesta som jag skrivit här har hittills varit subjektivt och alltså min egen syn på saker som har hänt. Så kommer inte vara fallet med det här inlägget. Jag avser att genom argumentation bevisa faktum vilket är något som inte objektivt kan motbevisas.
Det är allt mer populärt att genom ”likes” – oftast Facebook eller Instagram – avgöra kreativa tävlingar, främst inom foto men även kommentarer eller andra verk. I sina beståndsdelar så är det här inte en dålig idé förutsatt att den fungerar som avsett. Avsikten är att personer ska kunna rösta på sina favoriter och på så sätt enkelt avgöra tävlingen till allas belåtenhet utan att behöva sätta samman en Jury och med fördelen att publiken känner sig delaktig vilket är viktigt i sociala medier.
Problemet är att det blir mycket sällan i enlighet med ovanstående avsikt. Vad som händer är att folk börjar be sina polare att rösta på dem för att på så vis säkra eventuell vinst – eller för den sakens skull rent ut sagt fuskar. Mitt första exempel på detta kommer ifrån Metro Photo Challenge 2014 som var tvungna att radera alla röster som kommit in via Likes.
Om man läser mellan raderna i texten så visar det sig att någon eller flera har fuskat, antagligen genom att köpa sig till röster från falska användare eller liknande. Det är en någorlunda enkel sak och göra – med tanke på tillgängligheten och hur få röster som den genomsnittliga bilden har så blir det lätt frestande, framför allt med tanke på priset i tävlingen samt hur otroligt det är att man åker fast.
Som ni noterar valde Metro Photo Challenge här den korrekta vägen och använde sin Jury för att avgöra tävlingen. Samtliga röster nollställdes vilket kanske drabbade en person som i annat fall skulle ha vunnit antingen legitimt eller genom att ha tjatat på sina vänner – eller kanske genom att fuska med ett script eller köpta / falska användare. Vi vet helt enkelt inte vilket. Jag har själv vunnit Metro Photo Challenge vilket jag är enormt stolt över, framför allt med tanke på att jag valdes ut av en Jury. Inte genom att behöva tjata till mig röster.
Tjata till mig röster har jag också gjort – i ett enda fall. Det är inte roligt alls men i det här fallet brydde jag mig så mycket dels om priset och dels om platsen som anordnade tävlingen. Det var Skansen som anordnade en fototävling med fina priser. Man röstade fram till Top 15 – sedan skulle en Jury ta över. Det var således inte fråga om att tjata sig till första platsen men hur enkelt det var att göra det visade sig enkelt. Här har ni ett album med de 15 bilder som fick flest röster (notera dock att de inte är i den ordning som rösterna valde). Min eget bidrag hamnade någonstans bland de fem sista i antal röster men jag kom tvåa i tävlingen när Juryn väl tagit över. I argumenteringssyfte kan ni gärna få gissa vilken bild som hade fått flest röster. Svaret finns i länken.
Juryn valde – återigen helt korrekt – att inte låta den bilden vinna någon av priserna vilket gjorde personen som skickat in bidraget upprörd eftersom de ”fått flest röster”. Att samma röster antagligen var en produkt av intensivt lobbande hos släkt och vänner går dock inte att komma ifrån. Jag gjorde själv ett test inom tävlingens ramar där jag laddade upp en bild till; en av mina bilder som är mest uppskattade på DeviantArt. Jag uppmärksammade ingen på dess existens utan lät den helt enkelt ligga kvar och se hur många röster den hade när tävlingen var över. Den hade fått tre stycken – tio gånger färre än den jag bad folk att rösta på. Av de personer som jag känner till i Top 15 så var det ingen av dem som inte varit tvungna att be vänner och bekanta att rösta för att de skulle ta sig dit.
Nu tror jag att det finns en hel del av er som undrar varför jag tycker det här är ett problem. Faktum är att jag mött en hel del som inte riktigt inser konsekvenserna av den här sortens tävlingar för konsekvenser finns det.
För det första så urvattnar det tävlingens syfte. Det blir inte mycket mer än en popularitetstävling där den som kan samla flest vänner till sin sak vinner. Det blir en enkel sak för en populär person på Facebook eller Instagram att helt enkelt uppmuntra sina vänner att rösta. Tillräckligt många kommer att göra det för att vara schyssta för att det ska löna sig med den backlash som att tigga röster ibland ger i vissa kretsar. Det gör också att man ibland tvingas utstå folk som fyller sin vägg med vädjanden att man ska rösta på dem i ditt eller datt och därmed får man avfölja dem tills de tagit sitt förnuft till fånga.
För det andra – och det är allvarligare – så kräver dessa tävlingar oftast någon form av kreativitet. Antingen ska man ta ett kul litet foto (som Webhallen som har en PS4 som pris!) eller skriva ihop ett litet fint julrim eller ladda upp det absolut bästa man har i hopp om att vinna en resa. Här belyser tidigare exempel Metro Photo Challenge och Skansen problemet synnerligen väl. Priserna i Skansens tävling var i flera fall av sorten att de var rent ut sagt unika och inte kunde mätas i värde (som en reserverad VIP plats till Allsång på Skansen samt en dag med djurvårdaren). Metro Photo Challenge gav chans till en fotoexpedition till New York! Det är klart som fan att folk då tänker göra vad de anser krävs för att få en chans att vinna de här priserna, det var därför jag satt och rekryterade folk som kunde tänkas rösta på mig så att jag nådde steget där Juryn skulle ta över.
För att vinna dessa fina priser så är man alltså villig att låta ens verk inte betyda någonting mer än några röster som tjatats ihop av en person med stor bekantskapskrets – och de som arrangerar tävlingen har samma åsikt. För dem spelar det inte roll om det är en ölburk med något konstigt filter pålagt som vinner – de får ännu mer exponering eftersom folk sitter och säger åt andra att rösta. Därför är det också de som arrangerar tävlingen som måste anses skyldiga för att tävlingarna fortsätter att poppa upp. Det är klart att folk kommer delta i en tävling där de har chans att vinna någonting, vi gillar alla känslan av att få det där mejlet som säger att man har vunnit någonting fint.
Det är också här som personerna som arrangerar tävlingarna måste ta sitt ansvar. Skansen tog det när man inkluderade en Jury (även om de borde skrotat röstningen helt) . Metro Photo Challenge gjorde det när man strök alla röster – både de giltiga och de ogiltiga. Det gör det till en mycket mer tillfredsställande tävling att veta att man fick en hög placering bland en massa andra bra bilder eller motiveringar eller vad man nu ska skicka in för någonting. Det belönar prestationen vilket i sin tur ökar viljan och förmågan att prestera i nästa tävling och desto bättre bidrag en tävling får, desto högre prestige får själva tävlingen. Desto högre prestige, desto fler vill delta med genomtänkta och bra bidrag. Det blir helt enkelt en god cirkel som jag inte tycker bör brytas för att det anses vara enklare att locka folk som kommer och går genom att de ska rösta på en av sina vänner. Det ena skapar en lojal och bra kundkrets – det andra skapar bara en massa spam på sociala medier. Det torde vara ett enkelt val dem emellan.