Det mest konsistenta med min fotoväska är att det bästa och oftast dyraste i den är mitt telezoomobjektiv. Från besvikelsen som var ett billigt Sigma 70-300 så har jag haft både Canon EF 100-400/4,5-5,6L IS USM och Tamron SP 150-600mm F/5-6.3 Di VC USD G2 och varit rimligt nöjd med båda objektiven. Någonstans i mitt bakhuvud har dock tanken gnagt mig att Tamronobjektivet var en felprioritering; alternativet Canon RF 100-400mm f/5,6-8 IS USM övervägdes aldrig och jag tror helt ärligt det var för att jag var fokuserad på att få mer brännvidd. 100-400 hade jag ju trots allt redan ett dugligt objektiv även om det behövde ersättas efter nästan tio års bruk varav sex år i min ägo.

Tamronobjektivet är dock inte perfekt. Jag har haft problem med adaptern som ibland gör autofokusen oanvändbar, objektivet är mycket tungt att släpa omkring på och storleken gör att det oftast stannar hemma såvida inte jag vet att jag kommer behöva det. Jag ville ha något enklare, lättare och som kunde kommunicera med min R6 utan större problem.

Efter en snabbvisit hos Scandinavian Photo och deras Canonvecka blev det inköp av Canon RF 100-400mm f/5,6-8 IS USM utan att jag ens testat det innan jag köpte det. Det var nervöst för jag har aldrig klagat på Tamronobjektivets bildkvalité och jag offrade både brännvidd och bländare för att få ett betydligt lättare objektiv med kortare närgräns. Jag litade helt enkelt på att bildkvalitén skulle vara tillräcklig och kompenseras av en tillförlitlig autofokus.

I lådan finns objektivet, stötdämpare och lite papper som jag antagligen aldrig kommer läsa. Vad som dessvärre saknas är motljusskydd och det tycker jag är väldigt snålt av Canon, framför allt då ett orginal från en svensk affär kostar 900 kronor. Kan konkurrenterna inkludera motljusskydd så kan Canon göra det; det ska inte behöva vara en diskussion. Min första tanke när jag tog upp det var hur lätt objektivet var vilket resulterade i ofrivilliga referenser till samma budgetobjektiv jag nämnde i inledningen. Faktum är att objektivet är ungefär lika lätt som min parhäst för gatufoto Canon RF 100/2.8 Macro IS USM vilket gör det mycket enkelt att ha på huset när man går omkring istället för att tas fram enbart när man använder det.

Objektivet är till största delen gjort i plast samt komposit vilket hjälper att dra ner vikten. Det känns nästan orimligt lätt när man bär omkring på det och under första promenaden fortsatte jag att förvånas över att ett så lätt objektiv kunde ha sådan räckvidd. Detta kommer dock till priset av att objektivet inte är vädertätat och jag är noga med att skjuta ihop det efter användning då delen som sticker ut ser ut att kunna vridas ur led av en medelmåttig vindpust.
Vidare saknar objektivet vädertätning vilket är en ytterligare uppoffring och en av de andra sakerna jag tycker Canon kunde gjort bättre – även om det märkts på priset.

Är det någonting som kommer få folk att titta suspekt på objektivet så är det bländaren. Objektivet är inte speciellt ljusstarkt i jämförelse med konkurrensen från både andra märken och föregångaren med EF Fäste. Återigen är det någonting som gjorts för att dra ner både pris och vikt men i det här fallet tycker jag ärligt talat inte att det är så farligt; kanske just för att f/8 är där jag är hemma inom naturfoto. Jag upplever dock inte bländaren som ett problem under testperioden; det fanns få perioder då jag tänkte att jag verkligen behövde någonting mer ljusstarkt. För ändamålet att fotografera djur, båtar, flygplan och liknande kommer bländaren inte vara ett hinder såvida inte du har väldigt specifika behov.

En detalj där Canon onekligen var generösa var inkluderandet av en autofokusmotor av typ Nano USM. Som en person som haft dåliga erfarenheter med RF och STM så uppskattar jag att man lagt den ansträngningen på ett av de billigare objektiven. Under mina tester tyckte jag autofokusen fungerade väl och för det mesta fick jag de tillfällen jag ville ha; underlättat av den utmärkta mjukvaran på mitt R6:a. Både snabba båtar och springande hundar fångades med lätthet och den ringa vikten gjorde sitt för att hjälpa mig följa snabba motiv.

Som jag skrev i inledningen var mitt första teleobjektiv rent ut sagt uselt och jag var rädd att mycket av besparingarna på detta objektiv skulle gjorts i bildkvalitén. Jag blev lugnad av många bilder jag såg online och bestämde mig för att chansa. Jag oroade mig i onödan. Bildkvalitén på det här objektivet går inte att klaga på; ens med lite högre ISO. Nu togs de flesta bilderna under mer optimala förhållanden men sol, skugga eller motljus gjorde ingen större skillnad. De flesta bilderna blev både skarpa och med korrekt färgåtergivning.

Brännvidden kombinerat med den imponerande närgränsen på 88 centimeter (från kamerahuset) skapar också möjligheten att ta intressanta närbilder. Det är inte riktigt samma kvalité som ett äkta makroobjektiv men tänker man inte skaffa ett sådant kommer detta vara bra nog för mindre motiv. Bildstabliseringen o sin sida är vad jag kommit att vänta mig från Canons RF objektiv och är till stor hjälp om du eller kameran är utsätts för rörelse.

Skansen är där mitt intresse för att fotografera djur på allvar slog rot och det är också dit jag tar varje nytt teleobjektiv. Det var en regnig morgon utan skarpt ljus vilket jag uppskattade; i nästan alla andra testfall har vädret varit strålande sol vilket gjort det smått omöjligt att fotografera annat än i skuggan eller med solen rakt bakom mig. Jag hade dessutom villiga modeller i Lokatterna som var lite närmare än normalt på grund av den tidiga morgonen men jag är mycket nöjd med hur objektivet presterar i det grådaskiga vädret. Varken färgåtergivning eller skärpa ger något att anmärka på.

Promenaden fortsatte efter det till Lill-Skansen för att se om man här hade ett effektivt verktyg för att kunna fota i terrarium och akvarium. Här klarade sig objektivet okej på Lill-Skansen även om närgränsen ställde till det; jag var tvungen att hitta vinklar där ljuset inte reflekterade i glaset. I större terrarium är detta säkert inte ett problem men i de mindre blev det knepigt och enbart bilderna på Grodorna blev bra. På Baltic Sea Science Center med sina mörka miljöer fungerade objektivet dåligt och jag hade nog inte väntat mig annat. Även i de mer upplysta miljöerna hade objektivet klara problem att prestera men det var inte oväntat med tanke på de tjocka glaset och bristen på ljus i akvariet. I rättvisans namn ska jag säga att enbart mina mest ljusstarka objektiv klarar den här miljön väl och då enbart med höga ISO Nivåer.

Jag har många gånger funderat på vad som hade hänt om jag i Juni 2022 hade köpt det här objektivet tillsammans med en R6 istället för att först köpa Tamronobjektivet och R6:an senare under hösten – en fundering som blivit till två blogginlägg. Efter att ha prövat objektivet i lite mer än en vecka under en rad olika förhållanden kan jag inte annat än säga att jag önskar jag hade gjort det. Jag tror inte att bilderna jag tagit under den tiden hade blivit drastiskt annorlunda och eventuell brist på brännvidd hade jag kunnat lösa genom att beskära bilden.

Canon RF 100-400 är billigt nog att vara ett gångbart alternativ även för den som normalt inte använder teleobjektiv, kvalitén går absolut inte att klaga på och den ringa storleken gör det lätt att bära med sig. Canon har med det här objektivet lyckats ta fram ett riktigt bra objektiv som jag skulle säga hör hemma i kameraväskan hos de flesta med en spegellös kamera och med tanke på hur svårt det var att hitta ett begagnat exemplar verkar det vara där dem är. Har du inte specifika behov utan bara vill ha ett teleobjektiv är det detta du borde titta på och även om du ställer lite högre krav på din utrustning kan det vara värt att ta en närmare titt på detta innan du går till högre prisklasser.